Populismens hot mot internationell rätt och säkerhetspolitik

I en debattartikel på DN Debatt understryker Marie Demker, professor i statsvetenskap, vikten av att förhindra populistiska och högerradikala rörelser från att påverka utrikespolitiken. Hon varnar för att dessa grupper riskerar att ignorera internationella regler och konventioner, vilket kan leda till en destabilisering av världens säkerhet.

Artikeln tar sin utgångspunkt i den politiska situationen i Nederländerna, där Geert Wilders populistiska parti, PVV, lämnade regeringen efter att ha krävt en migrationspolitik som stod i strid med EU:s regler. Denna händelse ledde till en regeringskris och ett nyval, där PVV förlorade sin maktposition.

I Sverige uttrycker migrationsminister Johan Forssell oro för att internationella konventioner om mänskliga rättigheter hindrar regeringens politik. Han har angett att om kritik från Europarådet uppstår, får man ”ta den”, vilket indikerar en vilja att strama åt asylmottagandet ytterligare.

Demker påpekar även hur den ungerska regeringen under Viktor Orbán har förbisett sina skyldigheter gentemot den Internationella brottmålsdomstolen (ICC) genom att välkomna besök av ledare som Benjamin Netanyahu och Vladimir Putin. Ungern är enligt Romstadgan skyldigt att verkställa arresteringsorder utfärdade av ICC, men har i praktiken ignorerat detta.

Populismens grunddrag, enligt Demker, innebär en tendens att personalisera och polarisera utrikespolitiken, vilket kan leda till en nedprioritering av diplomati och långsiktig stabilitet. Hon hänvisar till Hedley Bull, som beskrev ett ”internationellt samhälle” som ett sätt att hantera den anarki som präglar internationell politik. Efter andra världskriget har det internationella samfundet byggt upp en ordning baserad på rättsregler, diplomati och gemensamma normer.

Demker framhäver att i utrikespolitiken saknas samma restriktioner som i inrikespolitiken, vilket ger populister och högerradikala rörelser frihet att agera utan ansvar. Dessa rörelser avvisar ofta internationell rätt och multilaterala samarbeten, vilket är skadligt för små staters säkerhet, däribland Sverige.

För att exemplifiera den populistiska demokratins brister tar Demker upp en intervju där Jimmie Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna, avfärdar juristers åsikter om internationell rätt som subjektiva. Detta visar på en bristande respekt för objektiva normer som är centrala för en fungerande internationell ordning.

Avslutningsvis varnar Demker för att ge populistiska och högerradikala grupper inflytande över utrikes- och säkerhetspolitiken, då detta kan leda till en försvagning av mänskliga rättigheter och hota freden i världen. Utan en stark internationell rättsordning riskerar länder som Sverige att bli sårbara för stormakters påverkan och agerande.