Politiker i Stockholm har hamnat i het debatt efter att SL meddelat att de har omorganiserat flera busslinjer på lördagar. Åtgärden syftar till att hantera de Palestinademonstrationer som äger rum i centrala Stockholm varje vecka. Även om detta inte är en oproblematisk lösning, så är det inte det enda alternativet.
Invånare i Stockholm är vana vid att olika evenemang påverkar stadens infrastruktur. Det handlar om allt från årliga festligheter som Stockholm Marathon och Prideparaden till säkerhetsåtgärder vid statsbesök. Det finns också individer som vill framföra sina åsikter offentligt. Tidigare har jag själv stött på avspärrningar när kungligheter har färdats genom staden, vilket kan vara frustrerande för den som vill passera snabbt. Ändå är detta en del av det pris vi betalar för att upprätthålla yttrandefrihet och en livfull stad.
Det finns dock gränser för hur mycket påverkan dessa evenemang kan ha på det civila samhället, vilket polisen också bekräftar. Diskussionen har intensifierats efter att SL:s förändringar har blivit kända, där vissa busslinjer har strukits och restiderna har förlängts under lördagarna. Två centrala slutsatser kan dras från den senaste veckans debatt. För det första har många borgerliga politiker visat svårigheter att hålla sig till de grundläggande principerna i frågan. De har skapat en skillnad mellan årliga evenemang som Pride och de veckovisa demonstrationerna, vilket påverkar resandet för invånarna.
För det andra är det uppenbart att politiker inte ska ha inflytande över enskilda demonstrationstillstånd. Många borgerliga företrädare har uttryckt avståndstagande mot Palestinademonstranterna, som ofta nedvärderas till ”gaphalsar”. Moderater har till och med sagt sig vara villiga att ”ta ansvar” för situationen, men det är oklart hur detta skulle kunna åstadkommas, eftersom lokalpolitiker inte har makt att överpröva demonstrationstillstånd. Trots detta har de uppmanat de rödgröna att agera och uppmana polisen att ompröva sina beslut.
Det är intressant att notera hur diskussionen skulle kunna ha sett annorlunda ut om lördagarnas demonstrationer hade handlat om sänkta marginalskatter. Detta visar på den subjektivitet som kan påverka beslutsfattande. När det kommer till rätten att använda gator och torg är det avgörande att politikernas personliga åsikter inte får påverka besluten.
