Fyra ekonomiexperter har uttryckt stark kritik mot Pensionsgruppens och regeringens förslag angående en så kallad ”gas” i inkomstpensionssystemet. Enligt dem finns det flera alternativ för att hantera överskottet i pensionssystemet som inte har diskuterats i den politiska debatten.
Experterna påpekar att en reform av denna omfattning bör följa den tradition som tidigare har gällt i Sverige. Det handlar om att förändringar i pensionssystemet ska utredas grundligt innan beslut fattas. I regeringsledamoten och Pensionsgruppens ordförande Anna Tenjes replik hävdar hon att ”man kan inte kräva ansvar i sämre tider utan att också låta människor ta del av de positiva åren”.
Debattörerna anser att pensionärerna aldrig har ålagts något ansvar under sämre tider. När bromsen i systemet aktiverades fick pensionärerna kompensation i form av sänkt skatt. Historiska exempel visar att framtida regeringar sannolikt skulle agera på liknande sätt. Denna insikt underminerar regeringens argument för att införa en ”gas”.
För att uppnå verklig symmetri i pensionssystemet föreslår experterna att bromsen avskaffas. De framhåller även att de individer som nu ska kompenseras inte är samma personer som drabbades av bromsen tidigare. Gasens utformning handlar inte om generationsrättvisa eller individuell rättvisa, där pensionärer skulle kompenseras retroaktivt.
Experterna menar att Pensionsgruppens brist på förståelse för dessa grundläggande aspekter förstärker deras åsikt att förslaget om gasen, som Tenje beskriver som ”den största pensionsreformen i modern tid”, bör återremitteras för en oberoende och mer grundlig utredning.
De unika redovisningsprinciper som har använts under nästan 25 år måste också analyseras i samband med denna reform. Ingen annan nation har betraktat möjligheten av utdelningsbara överskott i ett ofonderat pensionssystem. För att Sverige ska kunna hävda sin unika position på detta område måste grunden vara väl utredd och motiverad.
Både 2004 års SOU och den nuvarande promemorian från Socialdepartementet är enligt ekonomiexperterna otillräckliga som underlag för riksdagens beslut. Den politiska brådskan att ge pensionärerna en positiv nyhet, även om den är ekonomiskt obetydlig på kort sikt, visar att politiken inte kommer att acceptera bromsning av pensionerna.
Gasförslaget ger inte ”rättvisa” utan skapar istället en obalanserad förmån. Det finns dessutom ett intressant alternativ för att använda överskottet genom att värdesäkra inkomstpensionerna, vilket inte har analyserats tillräckligt. En statlig offentlig utredning om hur överskott i inkomstpensionssystemet bör definieras och användas skulle vara ett starkt steg för svensk politik.
