Mona Walter om Minnesota-skandalen och somalisk kultur

När avslöjandena om miljardbedrägerier inom det amerikanska välfärdssystemet i Minnesota blev kända, chockade det många. För Mona Walter, som har sina rötter i Somalia och länge har varit en tydlig kritiker av klan- och islamistiska strukturer i Sverige, kom nyheterna snarare som en bekräftelse.

I en omfattande intervju uttrycker hon att Minnesota inte är ett avsteg från det normala, utan snarare ett exempel på vad som kan inträffa när ett tillitsbaserat system konfronteras med kulturer där lojaliteten inte ligger hos staten. Walter varnar för att Sverige redan rör sig i samma riktning, men med en ännu mörkare situation.

Mona Walter, en författare och samhällsdebattör, har en bakgrund präglad av klanstrukturer och islamisk social kontroll. I Sverige har hon blivit känd för sin kritik av islamism och parallella samhällen i invandrartäta områden. Hennes insikter grundar sig på egna erfarenheter av att bryta med den kultur hon beskriver, vilket har medfört både personliga och sociala konsekvenser.

Hon beskriver Somalia som ett genomkorrupt klansamhälle där makt och resurser fördelas genom tillhörighet snarare än genom lagar. ”Nepotism är inte ett avsteg utan själva normen,” säger hon och tillägger att det handlar om att stödja sin klan. I Sverige och USA finns en kultur av att betala skatt och vara sann, medan det i hennes somaliska kultur är acceptabelt att stjäla från staten och organisationer.

Walter belyser hur klanerna i Somalia tävlar om makt och resurser i en svag stat. Hon nämner också det somaliska kastsystemet som gör att vissa grupper saknar både rättigheter och skydd. ”Dessa slavklanerna har inga rättigheter. Dessa slavar kan dödas utan konsekvenser,” påpekar hon.

Hon framhåller att i ett sådant system är ansvar inte universellt. Lojaliteten ligger hos gruppen snarare än hos en abstrakt stat. Denna syn följer med somalier som flyttar till väst, där klanlojalitet förstärks av religiös fostran. ”Unga människor lärs att de ska arbeta för sin klan och inte integrera sig i det nya samhället,” säger Walter.

Walter beskriver den stora faran i att se staten som något främmande, vilket gör det lättare att utnyttja dess system. ”Man ser det som accepterat att ljuga och bedra mot icke-muslimer,” förklarar hon. Detta skapar en miljö där bedrägerier normaliseras och kan pågå länge utan att uppfattas som moraliskt felaktiga.

Hon jämför västerländska normer med den vardagsmoral som präglar stora delar av det somaliska samhället och påpekar att det i Sverige är kulturellt viktigt att följa lagar, medan det i Somalia är okej att stjäla från staten.

När det kommer till Minnesota-skandalen tror Walter att det handlar om en brist på insyn och ansvar. ”Det är toppen av ett isberg,” säger hon och pekar på hur identitetspolitik och politisk försiktighet i Sverige har hindrat granskning av dessa frågor.

Walter avslutar med att uppmana både svenska beslutsfattare och somalier i Sverige att öppet granska sin kultur och anpassa lagar och kontrollsystem till dagens samhällsstruktur. ”Vi kan inte ta med oss den här kulturen som har förstört Somalia,” säger hon.