PARIS. Sverige och Tyskland för samtal med Frankrike om ett europeiskt kärnvapenparaply. Snart kommer Frankrike att uppdatera sin kärnvapendoktrin, något som både Berlin, Stockholm och Moskva följer med spänning. En första indikation kan ges på fredagen när Emmanuel Macron håller tal vid säkerhetskonferensen i München. Men frågan kvarstår: Går det att lita på Frankrike?
Förra året bjöd president Emmanuel Macron in EU:s medlemsländer för att diskutera hur de franska kärnvapnen kan bidra till Europas försvar. Detta var långt ifrån självklart, då Frankrike sedan 1950-talet har hållit sitt kärnvapenprogram utanför Natos gemensamma planering. Men nu har detta franska oberoende plötsligt blivit en tillgång, särskilt i ljuset av att USA överväger att dra sig tillbaka från Europa. De amerikanska kärnvapnen kommer att finnas kvar ett tag till, men Donald Trumps nära relation till Vladimir Putin och hans hot om att ”ta över” Grönland har skadat tilliten i Europa.
Sverige och Tyskland ingår bland de länder som inlett diskussioner om en form av europeiskt kärnvapenparaply med Frankrike, enligt tidningen Le Canard Enchaîné. Statsminister Ulf Kristersson bekräftade nyligen i SVT:s Agenda att ”vi för löpande diskussioner nu med både Frankrike och Storbritannien”. ÖB Michael Claesson uttalade i lördags till Sveriges Radio att Sveriges försvar behöver en ny ”kärnvapendimension” för att möta hotet från Ryssland. Men det är oklart hur denna dimension ska utformas.
Frankrike och Storbritannien har sedan tidigare börjat koordinera sina kärnvapenstyrkor närmare. Dock riskerar Storbritannien att hamna i en knipa om Donald Trump motsätter sig att landet använder de amerikanska Trident-robotarna som finns på brittiska ubåtar. Frankrike har en högre grad av tekniskt oberoende, men politiska begränsningar kvarstår. Marine Le Pen är emot att Frankrike ska dela med sig av sin avskräckningsförmåga till övriga Europa.
Sedan Charles de Gaulles tid har det franska kärnvapenprogrammet syftat till att garantera landets oberoende och skydda nationens överlevnad och vitala intressen. Macron har tidigare påpekat att dessa ”vitala intressen” har ”en europeisk dimension”. Han har lovat att uppdatera den franska kärnvapendoktrinen innan slutet av februari. Fransk press spekulerar om innehållet i denna uppdatering. Vissa tror att Macron kan tänka sig att införa fler och mindre ”taktiska” kärnvapen, medan andra menar att han kan öppna för att kärnvapenbestyckade Rafale-plan stationeras i andra länder.
Det är dock otänkbart för de flesta fransmän att någon annan än Frankrikes president skulle trycka på ”den röda knappen”. Darya Dolzikova, forskare vid den brittiska tankesmedjan Royal United Services Institute, framhåller vikten av att Frankrike kommunicerar tydligt om denna europeiska dimension. Hon påpekar att om Frankrike placerar Rafale-plan i andra länder, kan dessa bli mål för ryska attacker tidigt i en konflikt. Dolzikova förstår att länder som Sverige letar efter alternativ.
Det finns en balansgång kring hur öppet man ska diskutera sådana frågor. ”Men det kan vara bra så länge det bemöts positivt av länder som Frankrike och Storbritannien”, säger Dolzikova. Problemet är att situationen kan förändras snabbt. Macron har ett år kvar vid makten och får inte ställa upp i presidentvalet 2027. Istället är högernationalistiska Marine Le Pen favorit, och hon är emot Macrons planer. Hennes parti föreslog så sent som i april 2022 att Frankrike skulle göra ett ”strategiskt närmande” till Ryssland.
I Storbritannien leder högernationalisten Nigel Farages parti i mätningarna. I Tyskland påpekar vissa debattörer att garantier från dessa länder inte är att lita på och föreslår att tyska försvaret bör utveckla egna kärnvapen. Även i Sverige hörs sådana tongångar, bland annat på denna tidnings ledarsida.
Utvecklingen av kärnvapen är emellertid både kostsam och komplicerad, och erbjuder ingen garanti för ökad säkerhet. Avskräckning handlar inte enbart om styrkeförhållanden utan också om relationer och fungerande kommunikation. Om en åtgärd som avses avskräcka motståndaren misstas för en förberedelse för attack, kan det leda till en preventiv reaktion.
Detta påminner om den tid på 1950- och 1960-talen då Sverige övervägde att skaffa kärnvapen. Tage Erlanders socialdemokratiska regering valde dock att avstå, trots att teknisk kompetens fanns, främst på grund av bedömningen att Sverige skulle bli ett tidigt mål för sovjetiska kärnvapenattacker vid en konflikt i Europa.
Frankrike har sedan 1950-talet ett eget kärnvapenprogram med cirka 290 stridsspetsar, initierat av president Charles de Gaulle för att ge landet större oberoende gentemot USA och avskräcka en eventuell sovjetisk attack. Idag är merparten av dessa stridsspetsar placerade på ballistiska robotar i fyra strategiska ubåtar, och en eller flera av dessa ubåtar är alltid ute till havs för att kunna svara på en oöverraskad kärnvapenattack.
Frankrike kan även avfyra kryssningsrobotar med atombomber från stridsplan av typen Rafale.
För ytterligare information, se artiklar om kärnvapen och avskräckning.
