LO har idag meddelat att de enats om att kräva centrala förhandlingar för att korta arbetstiden för alla arbetare. Det framkom under en presskonferens där LO:s ledning uttryckte att det är dags att agera för en förändring på arbetsmarknaden.
Det är ännu oklart hur mycket arbetstiden ska förkortas, men enligt Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare, har deras egna utredningar utgått från en arbetstid på 35 timmar. Ledningen hänvisar även till exempel från Danmark och Norge, där arbetstiden har sänkts till 37 respektive 37,5 timmar. Det är troligt att LO siktar på ett liknande resultat.
Den nuvarande 40-timmarsveckan har funnits sedan 1973, trots att produktiviteten har ökat betydligt under dessa år. Samtidigt har pensionsåldern höjts och svenskarna arbetar mer än sina grannar. Det har även skett en markant ökning av sjukskrivningar relaterade till arbetsstress, vilket gör att en kortare arbetstid borde ha införts för länge sedan.
Svenskt Näringsliv har dock fortsatt att motsätta sig en förkortning av arbetstiden, och tjänstemannafacken har inte heller varit intresserade av centrala förhandlingar. LO:s ordförande påpekade under presskonferensen att det är nödvändigt att agera nu, med stöd av ett kongressbeslut som prioriterar frågan om kortare arbetstid.
Arbetarkollektivet har anledning att bli hörda, särskilt med tanke på de orättvisor som uppstått under de senaste decenniernas kriser. Under finanskrisen drabbades a-kassan och socialförsäkringen hårt, och under pandemin riskerade många LO-medlemmar sin hälsa medan andra arbetade hemifrån. I takt med kostnadskrisen har löntagarna tagit ett stort ansvar genom reallöneanpassningar, och nu är det dags för förbättringar.
Det är troligt att motståndet kommer att öka från högern och Svenskt Näringsliv, som ofta bemöter sådana krav med starkt ifrågasättande siffror. De kan påstå att en 37-timmars arbetsvecka skulle leda till en samhällskollaps, men det är viktigt att inte bli lurad av dessa påståenden. Länder som Danmark och Norge har inte fallit tillbaka till utvecklingsländer efter att ha genomfört dessa förändringar.
Visst kommer det att kosta att korta arbetstiden, men forskning visar att produktiviteten ökar på arbetsplatser där arbetstiden sänks. Stärkt hälsa leder också, i längden, till minskade kostnader för samhället. Kortare arbetsveckor bör ses som en socialpolitisk investering.
LO förväntar sig att politiken kommer att bidra om en överenskommelse nås mellan parterna. Kommunal, ett av de LO-förbund som är mest positiva till att låta politiken lagstifta om kortare arbetstid, står bakom LO:s samordnade förhandlingslinje. Enligt Johan Ingelskog, avtalssekreterare på Kommunal, kan arbetsgivarna inte stänga både avtalsvägen och lagstiftningsvägen, vilket skulle skapa betydande problem.
Arbetarrörelsen och vänsterpartierna bör betrakta LO:s initiativ som en sista chans för den svenska modellen att nå kortare arbetstid. Om detta misslyckas bör Socialdemokraterna tydligt signalera att de är redo att ta över frågan.
