En ny debatt har blossat upp kring hur lagen hanteras i Sverige, särskilt efter att Jimmie Åkesson tillkännagav att SD kommer att betala böter och rättegångskostnader för personer som dömts efter att ha avslöjat pedofiler. Kritiken mot Åkesson antyder att lagens existens tolkas som dess legitimitet, vilket skapar en snedvriden syn på rättsstaten.
Folk reagerar ofta med att skydda sina egna intressen, vilket leder till en argumentation där det påstås att en riksdagsledamot inte ska agera på det sätt som Åkesson gjort. Det föreslås att man först ska ändra lagen och acceptera dess konsekvenser, vilket många menar hotar demokratin. Men detta resonemang är både märkligt och ologiskt.
Det är vanligt att organisationer, aktivister och arbetare samlar in pengar för juridiskt stöd och böter när de anser att lagar är orimliga. Ingen ifrågasätter dessa handlingar som anarki. Ett exempel är när SVT betalade Fredrik Önnevalls rättegångskostnader efter att han smugglat in en illegal invandrare i Sverige. Var var kritiken då?
Att hjälpa någon ekonomiskt efter en domen upphäver inte domen. Straffet kvarstår, och det handlar om att markera att man anser lagen felaktig. Det är ett sätt att delta i samhällsdebatten. Kritiken bygger på en uppfattning att politiker inte ska kommentera enskilda domar, vilket är en orealistisk förväntning. Politiker bör reagera på lagar, och lagar ändras ofta som en reaktion på orimliga domar.
En jämförelse som ofta görs är att om Miljöpartiet betalade böter för klimataktivister skulle det uppfattas annorlunda, men det handlar inte om en princip, utan om vad frågan rör. Många organisationer finansierar rättegångar för att pröva lagstiftning eller visa stöd. Att likställa avslöjande av sexualförbrytare med politiskt våld är en förvrängning av kärnfrågan: att många anser att lagen skyddar fel personer.
Det som verkligen bör diskuteras är synen på rättsstaten. Kritikerna verkar tro att rättsstaten förutsätter att medborgarna moraliskt accepterar alla lagars konsekvenser. Men i längden bygger rättsstaten på medborgarnas uppfattningar om vad som är moraliskt rätt. Fallet med Sara Nilsson visar hur den svenska förtalslagstiftningen kan slå orimligt hårt när människor försöker varna för faror.
Det är viktigt att lagstiftningen reformeras brett för att skydda sann och relevant journalistik. Annars riskerar man att skapa undantag som inte löser de grundläggande problemen. SD har lovat att kämpa för sådana reformer, och det är avgörande att de håller det löftet.
