Under en kort period i veckan verkade Ebba Busch, ledare för Kristdemokraterna (KD), ha tagit en paus från de intensiva kulturdebatter som länge präglat svensk politik. Efter att ha uttryckt behovet av att fokusera på viktiga frågor och öppnat för samarbeten med Socialdemokraterna, återgick hon dock snart till sina gamla spår.
Busch betonade vikten av en blocköverskridande energiuppgörelse som många inom näringslivet och fackföreningar efterfrågar. Hon riktade kritik mot Moderaterna och Sverigedemokraterna, som hon menade hindrade en sådan överenskommelse. Men när KD:s riksting inleddes i helgen var det tydligt att hennes fokus återigen låg på kulturfrågor. Från talarpodiet fördömde hon det hon beskrev som ”vilsna PK-politikers bombardering”, och återinförde teman som könstillhörighetslagen och flaggviftning.
Den kortvariga pausen från kulturkriget som Busch försökte genomföra visade sig vara just det – kortvarig. Under hösten har hon ibland försökt framstå som mindre konfrontativ, men kritiken från Moderaterna och Liberalerna har varit märkbar. Dessa partier inser att även KD nu vill attrahera de väljare som är i behov av blockbyten, en strategi som visat sig komplicerad när man samtidigt vill hålla Sverigedemokraterna (SD) nöjda.
Det har blivit tydligt att Busch och KD hamnat i en svår situation, där de försöker balansera mellan mittenväljare och de mer populistiska utspelen som krävs för att behålla sin nuvarande väljarbas. Kritik mot Buschs S-närmande har flödat, och det är klart att det är en utmaning att formulera ett samlande budskap när man samtidigt har en hundvissla i munnen.
Helgens riksting blev en plattform för symbolpolitik, där förslagen att förbjuda niqab och burka i offentliga miljöer dominerade diskussionerna. Medan sådana förslag kan få stort medialt genomslag, riskerar de att skymma betydelsefulla reformer inom sjukvården, en fråga som väljarna faktiskt prioriterar högst.
KD har ibland kallats ”SD för tjejer”, och det är uppenbart att partiet har dragit sig längre ut på högerflanken. För att hålla denna bas nöjd måste populistiska utspel prioriteras, vilket gör det svårt att bedriva en enande politik.
Det återstår att se hur Ebba Busch hanterar denna balansgång framöver, men för närvarande tycks kulturkriget ha återtagit sin plats på agendan.
