Under veckan har Ebba Busch, partiledare för Kristdemokraterna (KD), gjort en kort paus från de intensiva kulturdebatter som präglat svensk politik. Tanken var att fokusera på samarbete och statsmannamässigt agerande, men denna paus blev kortvarig.
I måndags publicerade hon en intervju i Svenska Dagbladet där hon öppnade för samarbete med Socialdemokraterna och berömde Magdalena Andersson. Hon lyfte fram vikten av en blocköverskridande energiuppgörelse, en fråga av stor betydelse för industrier och fackföreningar. Ändå återföll hon i gamla mönster under KD:s riksting i helgen.
Från talarpodiet fördömde hon den så kallade PK-politiken och fokuserade på frågor som rör könstillhörighetslagen och symboliska nationalistiska signaler. Detta visar att hennes avbrott från kulturkriget varade i endast tre till fyra dagar.
Under hösten har Busch försökt att framstå som mindre konfrontatorisk, vilket kan ha varit ett sätt att attrahera mittröster. Väljare, både i och utanför storstäderna, söker politiker som kan hantera svåra frågor med ansvar och expertis. Detta har dock visat sig svårt för ett parti som samarbetar med Sverigedemokraterna (SD).
Både Moderaterna (M) och Liberalerna (L) har uttryckt kritik mot Buschs närmande till S. De förstår att KD nu vill konkurrera om de väljare som är intresserade av blockbyte, en grupp som M och L desperat behöver. Att navigera mellan den politiska mitten och att hålla SD nöjd har visat sig vara en utmaning för Busch.
Helgens riksting blev en tydlig illustration av detta dilemma. Mycket av mediarapporteringen fokuserade på partiets förslag om att förbjuda niqab och burka i offentliga miljöer, vilket kan ses som symbolpolitik. Ett sådant förbud riskerar att ytterligare marginalisera de kvinnor som redan är förtryckta av dessa klädesplagg.
Samtidigt försvann faktumet att KD även presenterade reformer inom sjukvården, en fråga som väljarna rankar som den viktigaste. Busch har lett sitt parti in i ett beroende av populistiska utspel för att behålla stöd från en väljarbas som nu lutar åt den högra kanten av det politiska spektrumet. KD har blivit likt en påse dillchips inom politiken, där de som söker mer substantiell politik får vända sig till andra partier.
