Martin Modeus, ärkebiskop i Svenska kyrkan, har uttryckt behovet av ”motstånd” mot vad han kallar kristen nationalism. Trots att hans avsikter verkar vara grundade i kärlek och inkludering, exkluderar han factör miljoner kristna – både i Sverige och globalt – vars tro inte passar in i hans vänsterliberala agenda.
Modeus föreslår i sin debattartikel att man inte kan vara kristen och nationalist. Hans argumentation, som publicerades i DN, framställer en snedvriden tolkning av teologiska begrepp och är ett exempel på hur mjuka ord kan dölja strikta gränser. Den som inte anammar hans världssyn blir teologiskt misstänkliggjord.
Det är paradoxalt att Modeus, som säger sig vara emot ”klantänkande”, riktar kritik mot kristna som bekänner samma Gud och läser samma Bibel, men som inte delar hans värderingar kring migration och nationer. Denna exkludering strider mot det han säger sig vilja bekämpa.
Nationalstaten och kristendomen
Modeus erkänner att nationalstaten har en viktig roll i samhället för lag och ordning. Samtidigt mäntrar han att nationalism är moraliskt suspekt. Här krockar han inte bara med historisk kristendom utan även med moderna folkrättsliga principer. Varje folk har en rätt till självbestämmande, vilket inte är en nationalistisk uppfinning, utan en grundpelare i den internationella ordning som Modeus påstår sig värna.
Kristendomen har sina rötter i judendomen, där Gud utväljer ett folk och ger dem ett land. Den bibelns budskap om Kanaans land är inte bara symboliskt utan konkret, och de första kristna var judar som inkluderade sig i denna tradition. Att tala om nationens rätt till sitt territorium är inte en teologisk avvikelse utan en del av kristendomens arv.
Modeus syn på migration och islam
Modeus tar en klar ställning i migrationsdebatten och menar att det är kristet att ta emot alla nödlidande. Men han undviker att ta upp att majoriteten av dagens migranter inte är kristna, utan ofta tillhör islam. Islam har historiskt varit fientligt inställd till både kristna och judar, vilket Modeus blundar för.
Att värna om sitt land och sin kultur är inte oförenligt med kristen etik. Det är en skyldighet som är rotad i kärleken till det man har att förvalta. Jesus liknelse om punden handlar om detta ansvar, och den som missköter eller bryter ned det han har fått kommer att bli klandrad.
Kyrkans politisering och medlemskris
Svenska kyrkan har under senare år blivit allt mer politiserad, vilket gjort att många traditionella kristna inte längre känner igen sig. Medlemstalen har sjunkit, och kyrkbänkarna gapar tomma. Det är inte bara en slump, utan ett tecken på att den vänsterliberala agendan har skapat en klyfta mellan kyrkan och den troende gemenskapen.
När Modeus tar politisk ställning mot Sverigedemokraterna och märker deras ledare Jimmie Åkesson som ”antikrist”, visar han på en avståndstagande som riskerar att utestänga en fjärdedel av kyrkans medlemmar. Denna exkludering strider mot ärkebiskopens uppdrag att vara enande.
Modeus pekar på konservativ kristendom som avvikande, men globalt sett är det den dominerande formen av kristendom. I Sverige är det snarare Modeus som framstår som ett undantag i det globala sammanhanget.
Kristen kärlek är inte en gränslös sentimentalitet, utan ska vara förankrad i sanningen. Jesus bekräftade lagens giltighet och fördömde inte dess värde. Att tolka Jesus som en legitimering av gränslös barmhärtighet är en feltolkning.
Modeus försöker omforma kyrkan till ett vänsterliberalt opinionsinstitut, vilket inte bara är oetiskt utan en konfiskation av den kristna tron. Den som vill ha en kyrka som stämmer överens med sina värderingar har all rätt att söka sig bortom Svenska kyrkan.
