Ledaren för Partiet Nyans, Mikael Yüksel, har i ett inlägg försökt relativisera hedersförtryck genom att likställa det med att fira jul och påsk. Denna jämförelse suddar ut en viktig gräns mellan tradition och tvång, vilket sätter barnens rätt som individer i ett fritt samhälle i fokus.
I sitt resonemang menar Yüksel att det inte handlar om hedersförtryck när barn uppfostras enligt ”muslimsk kultur”, och han jämför detta med hur kristna i Sverige för vidare sina traditioner. Han antyder även att väljare i Moderaterna borde reflektera över om de agerar som hedersförtryckare när de firar sina egna högtider.
Redan här faller hans argument. Att föra vidare traditioner är inte detsamma som att underordna barnets liv ett kollektivt hedersbegrepp där skam, kontroll och ibland våld används för att upprätthålla familjens anseende.
Hedersförtryck handlar om systematisk kontroll av barns livsval, särskilt för flickor. Det handlar om vilka de får umgås med, hur de får klä sig och vem de får älska. Att likställa detta med att fira jul eller midsommar är intellektuellt ohederligt och trivialiserar ett allvarligt förtryck som staten har ett ansvar att bekämpa.
I Sverige är barnets bästa den överordnade principen. Det är inte barnens ansvar att bära familjens heder eller kulturella prestige. Barn är individer med rätt att växa upp i ett samhälle där de har samma frihet som sina jämnåriga, oavsett föräldrarnas ursprung.
Yüksel framhåller att kristendomen och islam skulle vara likvärdiga system, men så är inte fallet. Kristendomen i Sverige har reformerats och anpassats till moderna värderingar, medan islam i många delar av världen fortfarande är oreformerad och ofta sammanflätad med politik och social kontroll.
Religionsfrihet omfattar också en negativ rätt; rätten att inte bli påtvingad religion. Denna rätt gäller även barn och skyddar dem mot religiöst föräldratvång.
I ett sekulärt samhälle ska religion utövas privat och inte dominera det offentliga rummet eller barnens uppväxtvillkor. De som flyttar till Sverige bör respektera grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter.
Om det uppstår en konflikt mellan islam och dessa rättigheter, så är det islam som måste anpassa sig. Att hävda rätten att uppfostra barn enligt medeltida normer som strider mot Barnkonventionen är ett brott mot samhällskontraktet som gäller för alla i Sverige.
Yüksels retorik syftar till att relativisera och förskjuta fokus, men den centrala frågan kvarstår: Ska barn i Sverige vara fria individer eller verktyg för familjens heder? Att fira jul är inte hedersförtryck, men att med skuld och hot beröva barn deras framtid är det.
Barn är människor, inte verktyg.
