I en tid av ensamhet och tvivel har många sökt sig till religion för tröst och vägledning. Med framväxten av AI finns nu möjligheten att föra samtal med en alltid närvarande entitet som ger omedelbara svar. Religionshistorikern David Thurfjell reflekterar över hur denna utveckling påverkar vår tro och vår förmåga att fantisera.
Enligt Thurfjell har teknikens framsteg lett till att vi gradvis outsourcar våra kognitiva förmågor. Tidigare kunde vi memorera telefonnummer och navigera i främmande städer med hjälp av papperskartor. Idag är vi beroende av digitala hjälpmedel som GPS och AI, vilket har lett till att vår förmåga att minnas och tänka självständigt har försämrats.
En särskild oro väcker Thurfjell kring hur vår fantasi och kreativa förmåga riskerar att torka ut. Istället för att skapa egna fantasivärldar leker barn nu i de som erbjuds av spelföretag. Detta fenomen visar hur den mänskliga kreativiteten kan bli en konsumerad produkt snarare än en skapande kraft.
Thurfjell uppmärksammar också den animistiska förmågan, vår tendens att se liv och avsikter i omvärlden, som har betydelse för vår religiositet. Barn uppfattar ofta världen omkring sig som besjälad, men med åldern försvinner denna uppfattning för de flesta döda föremål, även om vi fortfarande kan se liv i rörliga element som vind och vatten.
Enligt psykologin kallas denna förmåga för ”theory of mind”, och den har varit avgörande för mänsklig överlevnad och social interaktion. Thurfjell menar att vår tendens att projicera våra känslor och tankar på både människor och omvärlden inte bara gäller relationer till andra personer eller djur, utan också till gudar och imaginära vänner.
AI-bottar kan därför ses som moderna versioner av dessa imaginära vänner. Människor vänder sig till dem för att få tröst och bekräftelse, vilket påminner om hur vissa religiösa traditioner uppmanar troende att föra samtal med Gud. Thurfjell ser även hur tulpamanti, en internetbaserad gemenskap som skapar imaginära vänner, speglar detta behov av relationer bortom den fysiska verkligheten.
Trots att vi nu har en möjlighet att interagera med AI, finns en oro för att vi ska glömma vårt eget värde och potential. Ludwig Feuerbach argumenterade på 1800-talet att människans egenskaper projiceras på Gud, vilket kan liknas vid hur vi idag projicerar våra tankar och känslor på AI. Thurfjell varnar för att vi riskerar att förlora vår mänskliga kreativitet och självkänsla i denna process.
Avslutningsvis påpekar Thurfjell att den framtida relationen mellan människa och maskin kan komma att förändra vårt sätt att se på oss själva och världen. Vi står inför ett paradigmskifte där det är viktigt att komma ihåg vår egen förmåga att skapa och förändra, snarare än att låta oss styras av de teknologier vi själva har utvecklat.