Tradwives, eller traditionella hemmafruar, framställs ofta som en idealbild av ett stressfritt liv där kvinnor kan ägna sig åt hemmet och sina intressen. Jonna Sima, i en ledare publicerad på internationella kvinnodagen, ifrågasätter denna myt och påpekar att det sällan speglar verkligheten för de flesta kvinnor idag.
Det finns en längtan efter att kunna frigöra sig från kravande arbete och istället fokusera på familj och personliga intressen. Många småbarnsmammor känner igen sig i denna önskan. Men som Sima påpekar, är verkligheten betydligt mer komplex. Statistik visar att kvinnor är de som oftast drabbas av stress och sjukskrivningar, delvis på grund av att de bär huvudansvaret för både hem och barn.
Katrine Kielos, en erfaren skribent, belyser att hemmafrun egentligen är en kortvarig parentes i historien. Även under de perioder då detta ideal var som starkast var det mycket få kvinnor som verkligen kunde leva upp till det. När vissa kvinnor frigjordes från lönearbete var det ofta andra kvinnor som fick ta över deras tunga arbetsuppgifter. I många samhällen har kvinnor alltid bidragit till familjens försörjning, oavsett om det varit i form av betalt arbete eller oavlönat hemarbete.
Kielos framhäver också att den moderna ekonomin fortfarande är strukturerad kring en manlig norm. Denna norm utgår ifrån att män alltid kan vara produktiva och konkurrera på arbetsmarknaden, något som inte håller i praktiken. Barn behöver hämtas, föräldrar ska vårdas och hushållet ska fungera. Omsorgen kring dessa frågor är något som ständigt måste utföras.
Den nuvarande trenden med ”tradwives” och ”soft girls” framhäver ofta en tillbakadragenhet från arbetslivet som ett fritt val. För många kvinnor, som undersköterskor, butiksbiträden eller ensamstående mödrar, är detta dock långt ifrån en möjlighet. För dem kan varje ofrivillig deltid eller sjukvecka vara skillnaden mellan att klara av sina räkningar eller inte. Estetiken kring tradwives är därmed inte en kritik av systemet, utan snarare en illusion av överklassliv.
För majoriteten av kvinnor är beroendet av en partner inte romantik, utan en betydande riskfaktor. Det finns en stor ojämlikhet i hur ansvar för hem och barn fördelas, och ofta betalar kvinnor ett högre pris för detta. Så länge arbetslivet är organiserat utan hänsyn till familjesituationer, och så länge kvinnor fortsätter att drabbas av sjukskrivningar, är det viktigt att vi strävar efter politiska förändringar istället för att idealisera en orealistisk livsstil.
