Under en arbetsmorgon i Stockholm fångade jag en ovanlig syn. En spektakulär sportbil, med ett duvblått metallicchassi, fick mig att stanna upp. Vem satt vid ratten? Jo, Carl XVI Gustaf, Sveriges statsöverhuvud, och intill honom satt drottning Silvia. Det som först kändes märkligt förvandlades till en vanlig syn av ett par på väg till jobbet.
De såg verkligt glada ut, och det fick mig att reflektera över min egen fascination för monarkin. Som en ivrig rojalist har jag alltid haft en stark uppfattning om att en monark kan tillföra en gnista av magi till den annars så gråa statsförvaltningen. Det är en aspekt jag sällan delat med mina läsare tidigare.
I en värld där vi konstant jämför framgångar och lycka, kan man undra om Elon Musk, med sina miljardaffärer och konstanta strävan efter innovation, verkligen kan mäta sig med kungens till synes enkla men lyckliga liv. Kungen och drottningen, med sina kärleksfulla leenden, bar med sig en känsla av värme som jag tog med mig in i min arbetsdag.
Som jag stod där och betraktade dem, var det svårt att inte känna en viss beundran. De är inte bara statsmakterna, utan också människor, som navigerar livet tillsammans. Den glädje de utstrålade var påtaglig och gjorde mig påmind om att lycka kan finnas i de mest oväntade stunder.
Det var en enkel men betydelsefull påminnelse om att livet inte alltid handlar om framgångar eller pengar, utan om de relationer vi bygger och de ögonblick vi delar. Kanske är det just detta som gör att kungen är lyckligare än många av oss kan föreställa oss.