Under mer än ett sekel har vården av patienter med parkinsons sjukdom byggt på en missuppfattning om att stillasittande är det bästa för dem. Ny forskning visar att fysisk aktivitet kan lindra symptom och potentiellt bromsa sjukdomens utveckling. Trots detta ligger Sverige långt efter andra länder när det gäller att erbjuda intensiv träning till drabbade.
Parkinsons sjukdom är den näst vanligaste neurodegenerativa sjukdomen efter Alzheimer och beräknas öka med över 40 procent till år 2040 globalt. I Sverige lever omkring 20 000 personer med diagnosen, som påverkar motorik, balans och tal.
Trots att Socialstyrelsens riktlinjer för vård av parkinsons patienter inte har uppdaterats för att återspegla den senaste forskningen, visar en europeisk studie att Sverige erbjuder endast tio timmar träning per år genom fysioterapeut, vilket är en av de lägsta siffrorna i Europa. Danmark och Tyskland erbjuder betydligt mer, vilket sätter fokus på behovet av förändring.
Historiskt sett cementerade Sir William Gowers en felaktig uppfattning om att stillasittande var fördelaktigt för parkinsonsjuka, en åsikt som har orsakat stor skada under lång tid. En vändpunkt kom 2003 när Dr. Jay Alberts observerade positiva effekter av cykling på en patient. Detta ledde till att Rock Steady Boxing grundades, en organisation som erbjuder boxningsträning för parkinsonpatienter och idag har över 800 klubbar i USA.
I Sverige har Narva boxningsklubb startat liknande verksamhet och före pandemin inspirerade de andra klubbar att följa efter. Träningen har visat sig ha mycket goda effekter på livskvalitet och symptomlindring för deltagarna.
Forskning, inklusive den pågående amerikanska studien SPARX3, understryker vikten av fysisk aktivitet som en del av behandlingen. Träning bör, likt mediciner, ordineras av läkare och bekostas av sjukförsäkringen.
För att förbättra situationen för parkinsonpatienter bör krav på vårdkompletterande träning införas i det årliga regleringsbrevet till Riksidrottsförbundet. Detta skulle erkänna motionens medicinska värde och säkerställa tillgång till långsiktig träning. Det är dags för Sverige att erkänna den vetenskapliga utvecklingen och se intensiv träning som en kraftfull och biverkningsfri behandling.
Genom att implementera dessa förändringar kan vi ge parkinsonpatienter bättre möjligheter att leva aktiva och meningsfulla liv.
