Emma Jelk, 35 år gammal, har länge kämpat med att erkänna sitt alkoholberoende. Hon berättar hur hon tidigare intalade sig själv att hon inte hade något problem, eftersom hon klarade av att sköta sin vardag och ta hand om sina barn, trots att hon ofta led av baksmälla och trötthet.
Jelk beskriver en period i livet där hon trodde att hon kunde kontrollera sitt drickande. Hon lyckades balansera arbete och familjeliv, vilket fick henne att tro att alkoholen inte var ett hinder. ”Jag trodde att jag var en bra mamma och att jag kunde hantera allt”, säger hon. Men verkligheten var en annan.
Det var först när hon insåg att hennes beteende började påverka hennes barn och hennes livskvalitet som hon förstod att förändring var nödvändig. Jelk berättar om de känslor av skuld och skam som följde med hennes beroende. ”Det var som att jag levde i en bubbla, och jag ville inte se sanningen”, reflekterar hon.
Genom terapi och stöd från andra har Jelk lärt sig att hantera sin relation till alkohol och nu arbetar hon aktivt för att hjälpa andra i liknande situationer. Hon betonar vikten av att söka hjälp och att inte känna sig ensam i kampen mot beroendet. ”Det är en lång väg, men jag ser ljuset i slutet av tunneln”, avslutar hon.
