En ny brittisk studie belyser de långsiktiga konsekvenserna av ätstörningar, vilket visar att personer med dessa diagnoser riskerar allvarliga hälsoproblem även efter diagnos. Enligt Elisabet Wentz, överläkare och professor vid Göteborgs universitet, är det avgörande att drabbade får tidig och effektiv hjälp.
Studien, publicerad i BMJ Medicine, visar att individer med ätstörningsdiagnos har sex gånger högre risk att utveckla njursvikt och benskörhet under det första året efter diagnos jämfört med personer utan ätstörning. Dessutom är risken för hjärtsvikt och diabetes av typ 1 och 2 också förhöjd under en femårsperiod efter diagnosen.
Det är välkänt att ätstörningar är kopplade till en ökad risk för för tidig död samt vissa psykiatriska diagnoser, inklusive depression, vilket bekräftas av den aktuella studien. Tio år efter diagnos är risken för självmord nästan tre gånger högre för dem med ätstörningar i jämförelse med personer utan denna typ av diagnos.
Studien omfattar journaler från 24 709 personer i Storbritannien med diagnostiserade ätstörningar, och bland dessa hade cirka 60 procent en ospecifik ätstörning. Elisabet Wentz varnar för att denna grupp kan missas i vården. Hon förklarar att svårighetsgraden av ätstörningar kan variera över tid, vilket gör det viktigt att dessa patienter får den hjälp de behöver.
Primärvården spelar en viktig roll i att identifiera och följa upp patienter med ätstörningar, särskilt under väntetiden för specialistvård. Wentz betonar att det finns hjälp att få och att många kan återhämta sig helt. För exempelvis bulimi och hetsätningsstörningar kan kognitiv beteendeterapi (KBT) vara effektiv.
För dem som mår dåligt finns det flera resurser att vända sig till. Vid akuta situationer eller självmordstankar är det viktigt att alltid ringa 112. Jourhavande medmänniska nås nattetid på 08-702 16 80 och självmordslinjen är tillgänglig via chatt och telefon dygnet runt på 90 101.
Det är tydligt att behovet av att identifiera och behandla ätstörningar tidigt är av yttersta vikt för att minska de långsiktiga hälsoriskerna.
