Det finns en utbredd tro inom den svenska politiska eliten att varje samhällsproblem kan lösas med nya lagar eller förbud. Denna övertygelse har länge präglat det svenska styret, oavsett politisk färg. Tanken att skydda medborgarna från sig själva och varandra är god i teorin, men i praktiken har den resulterat i en byråkratisk apparat som kväver initiativ och driver kapital utomlands.
Vi ser tydliga tecken på att den svenska modellen, med sitt överdrivna fokus på regleringar, inte längre fungerar i en globaliserad värld. Istället för att skapa trygghet leder detta till ekonomisk stagnation där Sverige tappar mark mot andra länder. Politikers försök att styra marknadskrafterna med pekpinnar ger sällan de önskade effekterna.
En av de största illusionerna är politikernas tro att de kan styra mänskligt beteende genom lagstiftning. När staten försöker begränsa tillgången till varor eller tjänster som efterfrågas, försvinner inte efterfrågan; den flyttar bara. Detta ser vi tydligt inom underhållningssektorn, där drakoniska regleringar för att ”skydda” konsumenterna ofta leder dem till internationella alternativ.
Exemplet med svenskar som väljer att spela casino trots Spelpaus visar hur konsumenter söker sig till mindre reglerade plattformar när den licensierade marknaden blir för restriktiv. Även om dessa internationella alternativ kan medföra risker, är det en reaktion på den svenska statens kontroll.
Problematiken sträcker sig längre än till enskilda sektorer; det är ett symptom på hela ekonomin. Genom att detaljstyra allt från sparande till nöjen underskattar staten individens vilja till självbestämmande. Konsekvensen blir att den svenska staten tappar kontroll, snarare än att behålla den.
Konsumenterna hittar alltid sätt att kringgå onödiga restriktioner. Detta överförmynderi har makroekonomiska konsekvenser som är allvarliga för Sveriges framtid. Kapital söker sig dit det behandlas bäst, och när investeringar i Sverige upplevs som komplicerade och osäkra, flyttar pengarna utomlands.
Statistik visar på en oroande trend där kapitalflykten accelererar. Under det andra kvartalet 2025 noterades ett betydande underskott i kapital- och finansbalansen, vilket indikerar att mer pengar lämnar landet än vad som kommer in. Detta är resurser som skulle ha kunnat stärka den svenska ekonomin.
Denna kapitalflykt är ett direkt resultat av den förda politiken. Investerare och konsumenter agerar utifrån sina plånböcker. Om den statliga inblandningen upplevs som för stor, finns det ingen anledning att stanna kvar. Det är en tyst protest som hörs i balansräkningarna.
Det svenska innovationsklimatet hotas också av strikt reglering. Utländska investerare tvekar att satsa på svenska företag när reglerna är oförutsägbara. Statistiken över utländska direktinvesteringar visar en nedgång, vilket innebär att Sverige går miste om viktiga resurser.
Sverige måste våga lita på individens ansvar för att vända denna trend. En kultur av tillit och frihet bör ersätta den nuvarande misstron och kontrollen. Utan detta riskerar vi att se en fortsatt nedgång i investeringarna och en hotande framtid för vår välfärdsmodell.
Det är dags att erkänna att vägen till välstånd går genom att minska statens inblandning och öka individens ansvar. Politikerna behöver släppa sin illusion om att de kan styra allt, och istället låta verkligheten styra den ekonomiska politiken.
