Reklambranschen har genomgått en betydande förändring, där kreativ frihet har ersatts av ökad likriktning. Magnus Fermin, en erfaren medieproducent inom reklam, uttrycker en stark oro för hur kampanjer nu formas av värdegrund, mångfald och rädsla för kritik, snarare än av målgruppens behov eller affärslogik.
I en intervju med Samnytt pekar Fermin på ett tydligt mönster i hur människor och relationer skildras i dagens reklam. Han noterar att oavsett om det handlar om banker, klädkedjor eller fastighetsbolag, så återkommer samma visuella uttryck, vilket han menar ofta ligger långt ifrån hur många uppfattar sin egen vardag.
Fermin beskriver hur branschen blivit mer styrd och försiktig. ”Tidigare fanns det mer utrymme för variation och kreativitet. Nu följer man ett strikt paradigm”, säger han. Enligt honom har det blivit en norm att reklamen måste uppfylla en checklista som inkluderar hållbarhet och mångfald, vilket skapar en homogen bild av verkligheten.
Han refererar till uttrycket ”go woke, go broke” och menar att företag och reklambyråer som försöker anpassa sig till dessa normer ofta får ett negativt mottagande av sina kunder. ”Det handlar ofta om att man hånar den vita västerländska mannen, vilket skapar en snedvriden representation”, fortsätter han.
Fermin framhäver att relationer mellan män och kvinnor i reklam idag ofta skildras på ett sätt som inte speglar verkligheten. ”En vit kvinna med en icke-vit man förekommer oproportionerligt mycket”, säger han. Han påpekar också att asiatiska män sällan representeras, vilket förstärker hans kritik av branschens snäva perspektiv.
Fermin kritiserar dessutom hur design- och reklamskolor bidrar till denna utveckling. ”De fungerar som plantskolor för politiska ideal”, hävdar han och menar att unga kreatörer formas att se på världen genom en viss ideologisk lins, vilket präglar reklamen som når ut till befolkningen.
Reklambranschen, enligt Fermin, har blivit ett verktyg för att förändra befolkningens uppfattning om svenskhet och identitet. ”Man säger att alla svenskar är lika, men det är en förenkling som inte tar hänsyn till kultur och bakgrund”, påpekar han. Genom exempel som reklamkampanjer för företag som Alecta och Coop visar han på hur dessa budskap ofta inte stämmer överens med målgruppernas verklighet.
Trots kritiken finns det aktörer inom näringslivet, som Ayad Al-Saffar, ägare av Åhléns, som argumenterar för att reklamen bör spegla de människor som faktiskt handlar i varuhusen. ”Reklamen ska inte bara vara symbolisk representation utan också relevant för kunderna”, menar han.
Fermin avslutar med att påpeka att reklambranschen står inför en identitetskris. ”Antingen blir reklamen löjlig, eller så är den bara tom”, säger han, vilket understryker hans oro för branschens framtid och dess förmåga att kommunicera med sin publik på ett meningsfullt sätt.