När EU:s välmenande ambitioner krockar med verkligheten, leder det ofta till negativa konsekvenser som minskade investeringar, lägre tillväxt och färre arbetstillfällen. För att EU verkligen ska kunna stärka sin konkurrenskraft krävs det en minskning av byråkratin och en ökad handlingskraft. Det kan ge EU chansen att återfå sin roll som en motor för tillväxt.
Det finns en påtaglig spänning i Bryssel. Mitt bland vackra tal om tillväxt, hållbarhet och framtidstro växer en skog av regler som motverkar den utveckling man avser att främja. Sverige är djupt integrerat i EU, där tre fjärdedelar av vår export går till medlemsländerna. Den inre marknaden, med sina fyra friheter, är en grundläggande förutsättning för vår industri och vårt välstånd.
Men det växande regelberget gör det svårt för produktionen att växa. Företag som borde fokusera på innovation och investeringar tvingas istället att navigera genom ett komplext nät av nya bestämmelser. Det finns nu ambitioner om att minska regelbördan, med en talad lättar för små och medelstora företag till år 2030, samt principen ”en in, en ut”. Även om detta är ett steg i rätt riktning, räcker det inte.
Varje ny regel bör utvärderas utifrån en central fråga: Stärker den företagens möjligheter att växa? Det är glädjande att EU-domstolen har klargjort att unionen inte har mandat att reglera medlemsländernas lönebildning. Detta är ett viktigt principiellt besked som bekräftar den linje vi har drivit under en längre tid, där dessa frågor ska förbli på nationell nivå.
Trots detta bör direktivet upphävas eftersom dess ursprungliga syfte har förlorats. EU:s styrka ligger i de stora gemensamma frågorna, som den inre marknaden, fri rörlighet, frihandel och klimatfrågor. Tyvärr gör EU-kommissionen ingrepp i områden som bör överlåtas till medlemsstaterna, såsom löner och arbetsvillkor.
I Sverige bygger arbetsmarknaden på förhandlingar mellan parterna, vilket ger stabilitet och flexibilitet. Att försöka införa ett gemensamt regelverk för löner och arbetstid skulle undergräva en modell som redan har visat sig fungera. Samtidigt ser vi hur den inre marknaden hackar, där olika standarder och nationella krav skapar osynliga gränser mellan länderna. Enligt IMF motsvarar dessa hinder tullar på 44 procent, vilket är en orimlig situation.
I stället för att skapa fler detaljerade regler bör EU fokusera på att riva hinder och göra den inre marknaden mer effektiv. Medan resten av världen förbereder sig för framtidens industri, fastnar vi i EU i pappersarbete. Det är ingen tillfällighet att produktiviteten halkar efter. Svensk basindustri är ledande när det gäller hållbarhet och innovation, och företagen investerar kraftigt i klimatsmarta lösningar. För att detta ska lyckas krävs stabila spelregler, inte ständigt nya hinder.
Regelverk ska fungera som verktyg för tillväxt, snarare än att vara hinder för den. När EU:s goda intentioner krockar med verkligheten blir resultatet ofta det motsatta: lägre investeringar, minskad tillväxt och färre jobb. Om EU verkligen vill stärka sin konkurrenskraft bör fokus ligga på att minska byråkratin och öka handlingskraften. Då kan EU återigen bli den tillväxtmotor det en gång var.
Per Widolf
Gästkrönikör, förhandlingschef, Industriarbetsgivarna
