KIEV. När missiler slår ner i Kiev får det stor uppmärksamhet. Huvudstaden är en symbol för konflikten, men detta kan skymma verkligheten av hur kriget fortskrider och vilka konsekvenser det får på lång sikt.
”Är du okej?” frågar vänner och familj i Sverige efter en natt av intensiva attacker mot Kiev. Den senaste natten har varit särskilt svår med över 400 drönare och ett tjugotal missiler. Bostadshus i alla stadsdelar träffas; människor dör, skadas och förlorar sina hem. Den byggnad som skadades nära min bostad är ingen lägenhet utan ett företag som producerar komponenter för den militära industrin. Artem har tidigare varit en måltavla. En stor affisch av en kvinna i ett krigslandskap täcker nu den trasiga fasaden, likt Delacroix ”Friheten på barrikaderna” från 1830-talet. Smällen hörs som en kraftig åskknall. Nu gapar ett stort hål i tegelväggen, och mer än ett dygn senare ligger fortfarande glaskross på trottoaren från de sönderslagna butiksfönstren.
Inte alla i området känner sig trygga med att använda tunnelbanestationen intill Artem som skyddsrum, men många söker sig ändå dit. Civila är måltavlor i Rysslands krig mot Ukraina. Jag svarar att jag mår bra, men slås av den oproportionerliga medieuppmärksamheten: Kiev må vara huvudstad och symbol, men på andra platser i landet sker attacker nästan varje natt, ofta på ställen utan skyddsrum eller luftvärn.
Ukraina intensifierar sina attacker mot ryska oljehamnar och raffinaderier, medan säkerhetstjänsten och försvarsdepartementet meddelar om framgångar. På hemmaplan kämpar myndigheterna för att säkerställa att infrastrukturen fungerar för vanliga medborgare. I Kiev pågår schemalagda strömavbrott som nu kan vara upp till åtta timmar per dygn, vilket kräver att invånarna planerar sin vardag.
Österut är situationen betydligt mer kritisk. I Pokrovsk, en stad och järnvägsknut i Donetsk, verkar motståndet vara på väg att krossas helt. Rysslands taktik innebär att de omringar och förstör sina mål, vilket gör det kostsamt för Ukraina att förse de kvarvarande soldaterna med nödvändigheter. I Zaporizjzja tappar Ukraina gradvis kontrollen, by för by, och även om de inte ger sig utan strid, tvingas de i slutändan att retirera.
Att kriget även kostar liv för Ryssland tycks inte bekymra Putin; synen på människoliv är bara en asymmetri i detta krig. Medan 12 000 nordkoreaner enligt ukrainska underrättelsekällor är på väg till Ryssland för att bygga drönare, lider Ukrainas försvar av brist på allt – från luftvärn och ammunition till soldater.
President Zelenskyj hedrar de stupade soldaterna. Ukraina har svårt att mobilisera tillräckligt många, och män under 25 är fortfarande undantagna från att kallas in. Det är dock anmärkningsvärt att många nu också lämnar landet efter en lagändring som tillåter unga män upp till 23 år att resa ut. Ukraina behöver resurser för att upprätthålla det vanliga samhällslivet. Utan nya lån och bidrag från EU och den internationella valutafonden IMF måste Ukraina strama åt i april, enligt beräkningar från Politico.
President Volodymyr Zelenskyj är därför på en ny turné för att be om mer hjälp och förmå EU att bevilja ett stort lån på 140 miljarder euro för Ukrainas återuppbyggnad, pengar som i så fall ska tas från frysta ryska tillgångar. Men Zelenskyj, som nu står inför sin allvarligaste kris på grund av en korruptionsskandal som skakar hans regering, kan få svårt att övertyga även sina närmaste inom EU om nya resurser.
Ukrainarna är medvetna om situationens allvar när de sveper en varm filt om sig inför ännu en natt i mörker. De är inte imponerade. Zelenskyjs försvagade ställning går givetvis inte obemärkt förbi för Putin, och Ryssland kommer troligen att utnyttja den nya situationen, både vid frontlinjerna och i informationskriget. Även om jag uppskattar omtänksamma frågor, är detta troligen viktigare aspekter att följa för krigets utveckling än när nästa drönarattack kommer att drabba huvudstaden.
