Regeringen och Sverigedemokraterna presenterade på torsdagen ett förslag om att införa ett språkkrav inom äldreomsorgen. Enligt Tidöpartierna syftar detta till att öka tryggheten och kvaliteten i omsorgen. Förslaget har emellertid mött kritik för att vara otydligt, då det inte finns något förbud mot att anställa personal utan tillräckliga språkkunskaper, och ingen fast tidsplan för när alla ska uppfylla kraven.
Under presskonferensen på torsdag presenterade äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje, socialminister Jakob Forssmed, SD:s socialpolitiska talesperson Jessica Stegrud och Liberalernas seniorpolitiska talesperson Malin Danielsson lagrådsremissen ”Ett språkrav inom äldreomsorgen”. Enligt förslaget ska socialtjänstlagen från och med 1 juli 2026 stipulera att socialnämnder och privata utförare i äldreomsorgen ”ska arbeta för att personalen har en kunskapsnivå i svenska språket som är relevant för att genomföra insatser”. Den angivna nivån är B2 enligt den europeiska språkramen (GERS).
Anna Tenje betonade vikten av att äldre måste kunna förstå och göra sig förstådda. Hon menade att ett språkrav i äldreomsorgen är mycket efterlängtat för att stärka kvaliteten och patientsäkerheten samt öka tryggheten och delaktigheten för äldre.
Jakob Forssmed framhöll att det är grundläggande att personer i äldreomsorgen kan kommunicera med både äldre och kollegor för att skapa en trygg och värdig miljö. Han påpekade att det för närvarande finns stora brister som kan leda till otrygghet och missförstånd.
Malin Danielsson från Liberalerna lyfte fram de ekonomiska satsningar som görs för att stödja detta initiativ. Hon nämnde att anslaget för Äldreomsorgslyftet kommer att öka till 1,8 miljarder kronor per år under 2026 och 2027, vilket inkluderar språkstödjande insatser.
Jessica Stegrud från Sverigedemokraterna var tydlig med att språkkravet handlar om att sätta de äldres behov i centrum och inte om integrationspolitik. Hon påpekade att språkbrister ofta leder till missförstånd och osäkerhet, vilket i värsta fall kan bli riskfyllt för de äldre. Hon medgav dock att förändringen kommer att ske gradvis, med tanke på att många som arbetar i äldreomsorgen inte har tillräckliga språkkunskaper.
Trots regeringens uttalanden om ett ”språkrav” kommer det inte att vara ett absolut krav för anställning inom äldreomsorgen. Kommuner och privata utförare får fortfarande anställa personer utan svenska kunskaper, men de måste arbeta för att successivt höja språknivån.
Regeringen betonar att arbetsgivaren har ansvaret för språkutvecklingen och att nyanställda och befintliga medarbetare kan studera svenska på arbetstid. Kritiker har dock påpekat att det saknas en tydlig tidsram för när alla inom äldreomsorgen ska uppnå den föreskrivna språknivån.
För att stödja genomförandet av språkliftet kommer kommunerna att få tilldelat 90 miljoner kronor år 2026, 165 miljoner kronor år 2027 och 150 miljoner kronor per år från 2028 och framåt. Dessutom ska 23 miljoner kronor avsättas årligen för att myndigheterna ska följa upp reformen och stödja kommunerna.
Regeringens förslag har mottagits positivt av många som ett viktigt steg för att höja kompetensen inom äldreomsorgen. Samtidigt finns det en oro för att det kan bli ett ”mjukt språkkrav” utan verklig effekt, då kommunerna fortfarande får anställa personal utan svenska kunskaper.
Det är också värt att notera att bristerna inte bara gäller språkkunskaper, utan även andra allvarliga missförhållanden har rapporterats, inklusive brist på utbildning och kompetens, samt vanvård av de äldre. Trots detta menar Tidöpartierna att förslaget markerar en betydande förändring mot ökad kvalitet och trygghet.
