Nyligen meddelade SL att flera busslinjer har lagts om på lördagar för att undvika de demonstranter som protesterar för Palestina i Stockholm. Detta beslut har väckt debatt och ifrågasatt huruvida politiker har rätt att påverka demonstrationsfriheten.
Som boende i Stockholm är man van vid att innerstaden påverkas av olika evenemang. Det handlar om årliga traditioner som Stockholm Marathon, Prideparaden och demonstrationer på första maj. Även statsbesök kan kräva omfattande säkerhetsåtgärder. Det finns dessutom individer som vill göra sina röster hörda. För några år sedan blev jag plötsligt stoppad av en korteg som kungligheter skulle delta i – en situation som kan vara frustrerande för den som vill ta sig fram snabbt. Men det är en del av priset vi betalar för att ha en levande och demokratisk stad.
Det är dock viktigt att poängtera att det finns gränser för hur mycket en stad kan påverkas av olika evenemang. Vissa gator anses inte lämpliga för tillståndsgivna aktioner, då de skulle kunna ha en alltför stor inverkan på det civila samhället, enligt polisen.
Diskussionerna om Palestinademonstrationerna har intensifierats i och med att SL justerat sina rutiner. Det har framkommit minst två centrala slutsatser från den senaste debatten. För det första bör man skilja mellan evenemang som äger rum en gång om året, som Pride, och de som inträffar varje vecka. Det kan vara värt att överväga en dialog mellan polisen och lokaltrafiken för att hitta en lösning som respekterar demonstranternas yttrandefrihet utan att det påverkar busstrafiken i alltför stor utsträckning.
Den andra slutsatsen är att politiker inte bör blanda sig i besluten om enskilda demonstrationstillstånd. Många borgerliga företrädare har visat sitt missnöje med Palestinademonstranterna och kallat dem ”gaphalsar”. Moderata oppositionspolitiker har till och med uttryckt att de är villiga att ”ta ansvar” för situationen, vilket är oklart eftersom lokalpolitiker inte kan överpröva beslut om demonstrationstillstånd. Trots detta uppmanar de de rödgröna som styr lokalt att agera och att polisen bör ompröva sina beslut.
Det är svårt att inte misstänka att reaktionerna hade varit annorlunda om demonstrationerna istället handlat om att sänka marginalskatter. Det är ingenting fel i att stödja sådana krav, men när det gäller rätten att använda offentliga platser får inte politiska preferenser spela någon roll.
