Regeringen vägrar agera trots allvarlig adoptionsutredning – kritiken växer
Det har gått nästan ett år sedan den statliga adoptionsutredningen, som avslöjade omfattande och systematiska oegentligheter inom internationella adoptioner till Sverige, lämnades in till regeringen. Trots flera förslag och vädjan från adopterade och deras föreningar råder i dag total tystnad från regeringen.
Den särskilda utredaren Anna Singer presenterade en 1 600 sidor lång rapport som slog fast att brotten mot barn och föräldrar är allvarliga och systematiska. Hon föreslog att Sverige stegvis bör avveckla internationella adoptioner, be om ursäkt till de drabbade och inrätta ett nationellt resurscentrum för adopterade. Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall kallade oegentligheterna för ”förfärliga” och lovade transparens, men nu är tystnaden total.
Adopterade: ”Vi väntar i lidande – där finns inget ansvarstagande”
Johanna Häggberg, ordförande för TAR och adopterad från Nepal, är hård i sin kritik:
”För oss handlar det om människoliv och det är oacceptabelt att behöva vänta så här länge.”
Även Hanna Wallensteen från Adopterade etiopiers och eritreaners förening kräver nu en tydlig plan från regeringen med tidsramar.
Hanna Johansson, koordinator för SKAN och adopterad från Sydkorea, upplever stor frustration över att socialtjänstministern bjöd in till ett rundabordssamtal i vintras men sedan inte återkopplat. Hon är djupt oroad över att utredningen riskerar att bli liggande i byrålådan utan åtgärder:
”När det finns 1 600 sidor med bevis på allvarliga övergrepp borde hanteringen ske skyndsamt.”
Johansson pekar på att tiden rinner ut – både för adopterade att återförenas med sina ursprungsföräldrar och för rättsliga efterspel att hinna ske.
Statsminister Kristersson i fokus – koppling till Adoptionscentrum kritiseras
Adopterade föreningar menar att regeringens tystnad hänger samman med statsminister Ulf Kristerssons tidigare roll som ordförande för Adoptionscentrum, en organisation med starkt inflytande under 2000-talet som förmedlade över 25 000 adoptioner till Sverige.
Anna Bohrn från Chileadoption beskriver frågan som en ”personlig angelägenhet” för Kristersson, vilket gör att regeringen undviker att ta ställning och ge en officiell ursäkt:
”Det blir en strutseffekt när politiken sveper problemet under mattan och låter det förfalla.”
Den tidigare avslöjandet från DN visar också att Adoptionscentrum, under Kristerssons ledarskap, förmedlade rättsosäkra adoptioner från Kina.
Föreningarna hotar agera – Almedalen väntar
Adoptionsföreningar planerar nu att intensifiera sitt tryck på politikerna, med målet att förhindra att utredningen glöms bort inför valåret. Anna Bohrn bekräftar att de kommer att synas och höras vid Almedalsveckan i sommar:
”Vi måste säkerställa att de ansvariga får grepp om hur akut och brådskande detta är.”
Regeringens svar till DN har varit kortfattat: Statsministern är på EU-toppmöte och arbetet pågår i regeringskansliet, medan socialtjänstministern lovar återkoppling ”när nya besked finns” – utan att ange någon tidsplan.
Adopterade lever i ovisshet – behovet av strukturerat stöd är akut
Just nu finns heller inget särskilt stödcenter i Sverige som kan hjälpa adopterade med psykisk vård eller sökande efter sina rötter, trots utredningens rekommendationer. Johanna Häggberg beskriver dagens situation där ideella föreningar själva försöker fylla tomrummet med samtalsgrupper, som inte ersätter professionell vård.
Föreningarna varnar nu för att den politiska tystnaden riskerar att fördjupa det lidande som många adopterade redan upplever, och de uppmanar regeringen att agera.
Det är nu helt avgörande att politiken tar ansvar och agerar snabbt för att inte svika tusentals människor med svåra erfarenheter och behov – en akutfråga som kräver tydliga beslut och handlingar under 2025.