Kristofer Ahlström slår larm om manlig ensamhet och svårigheterna att samla vänner efter 30 års ålder. I en artikel i Dagens Nyheter beskriver han hur sociala sammanhang för män ofta blir en logistisk mardröm och en känslomässig utmaning.
Det börjar som en enkel fråga: varför måste det vara en ”logistisk bedrift” att planera en middag med sina närmaste vänner? För män över 30, menar Ahlström, är det ofta just det – en nästan omöjlig kamp. Han jämför det ironiskt med historien om Jesus som lyckades samla tolv män till en middag, och konstaterar att han själv aldrig skulle klara av något liknande.
Ensamhet och utmattning dominerar
Ahlström berättar om den kända sociala press som män känner – en ständig påminnelse och tjat för att få någon att ställa upp, annars blir kontakten tystare och till slut död. Den ”manliga ensamheten” beskrivs som ett oknytt som långsamt ropar in män bort från sociala nätverk, något som blivit ett allt vanligare fenomen.
En studie från universitetet i Kansas visar att det krävs mer än 200 timmar gemensam tid för att skapa en verklig vänskap, medan det går betydligt snabbare att förlora den. Detta gör det ännu svårare att upprätthålla sociala band när vardagens krav ökar.
Ahlström erkänner att han följer sin pappas råd: ”Vårda dina vänskaper.” Men för honom innebär det också att han ofta blir den som måste ”gnälla” och ”skuldbelägga” sina vänner för att få till några träffar. Ofta sker återföreningar enbart vid stora livshändelser som bröllop och dop, och nästa gång kan bli vid en begravning, menar han.
Social prestation tröttar ut männen
En av Ahlströms vänner har till och med utfärdat ett besöksförbud på söndagar – Formel 1 lockar mer än socialt umgänge. För många män handlar det om att undvika ”att använda rösten” hela helgen, en trötthet som han menar är direkt kopplad till det sociala som en prestationssituation.
Det som gör situationen ännu mer pressande är den utbredda föreställningen att män måste vara socialt självförsörjande. Att visa behov eller att vara ”behovande” är laddat och känns för många som ett socialt nederlag. Ahlström beskriver hur detta leder till ett paradoxalt beteende – han måste vara påstridig, men samtidigt känner han sig ”trött och uppgiven” över sin egen roll.
Flera män är rädda för sociala sammanhang
Enligt Ahlström är många män rädda för socialt umgänge eftersom det upplevs som en tävling där man måste prestera. Den sociala nervositeten och osäkerheten på vad man ska säga gör att många skjuter upp att höra av sig och låter kontakten förtvina.
Till detta kommer en märklig asymmetri mellan könen: medan kvinnor tidigt lär sig att vara rädda för yttre hot, lär sig männen att frukta hur de själva framstår i andras ögon.
Som ett exempel berättar Ahlström om en vän i Paris som föredrar att ses över en öl och gå på bio – eftersom man då slipper prata så mycket. Det sociala kravet minskas med andra ord ner för att det ska kännas överkomligt:
”Bio är bra, då behöver man inte prata.”
Vad händer nu i sociala relationer för män?
Ahlström väcker en viktig diskussion om manlighet, vänskap och sociala strukturer i dagens Sverige och internationellt. Det handlar inte bara om att män drar sig undan av lathet – utan om en utmattande social press och rädsla som långsamt tystar många.
Denna insikt kan öppna upp för nya sätt att förstå och stödja män i deras relationer, och kanske bryta den tysta ensamheten innan den växer sig större.
Kristofer Ahlströms text i Dagens Nyheter har redan väckt starka reaktioner, och samtalen om hur vi möter varandra socialt kommer fortsätta att utvecklas under våren.