Rymden har utvecklats från att vara en arena för bemannade rymdfärder till att bli en grundpelare för framtida industriella aktiviteter på jorden. Trots Sveriges historiska ställning som en innovativ rymdnation, är läget nu kritiskt. Många svenska rymdföretag väljer att lämna landet, en trend som oroar Christer Fuglesang, Sveriges första astronaut.
I en intervju framhåller Fuglesang att det svenska samhället inte till fullo har förstått rymdens betydelse för den industriella utvecklingen. ”Vi har inte insett hur avgörande rymden är för att skapa nya industrier och verksamheter i Sverige”, påpekar han. Denna bristande insikt har lett till att företag som Re Orbit, som fokuserar på satellitutveckling, har sökt sig till länder med bättre förutsättningar, som Finland.
Fuglesang betonar att det finns en kvarleva i det svenska tänkandet där rymden fortfarande ofta associeras med bemannade månfärder. ”Men rymden handlar om hur vi kan använda den som en infrastruktur för vår verksamhet på jorden”, säger han.
Även Magnus Melander, medgrundare av innovationshubben Things, delar denna syn. Han anordnade nyligen Nordic Space & Defence Summit, som samlade aktörer från den nordiska och baltiska rymd- och försvarsindustrin. Melander framhåller Sveriges tidigare status som en stormakt inom rymdsektorn och konstaterar att den nu är hotad. ”Sverige är helt frånkopplat från det som nu sker inom rymdindustrin”, menar han.
Under de senaste två till tre decennierna har rymdsektorn genomgått stora förändringar, där Nasa i USA insåg att de behövde anpassa sina metoder för att nå sina mål. Genom att upphandla tjänster från privata företag har man lyckats skapa en enorm marknad för nya rymdbolag. Tyvärr finns inte samma marknad i Sverige, vilket gör det svårt för svenska startups att växa.
Fuglesang och Melander pekar på det faktum att den svenska upphandlingspolitiken hämmar unga företag, vilket gör det svårt för dem att få fäste på marknaden. ”Vi ser att halva Sverige inte köper av unga bolag på grund av strikta upphandlingsregler”, säger Melander.
Fuglesang noterar också att statliga garantier och beställningar i USA har möjliggjort stora rymdprojekt, något som saknas i Sverige och Europa. ”Vi riskerar att förlora möjligheter till samarbete inom ESA, den europeiska rymdorganisationen, eftersom våra investeringar i organisationen minskar jämfört med andra länder”, avslutar han.