Krav på mönsterkort ökar i takt med utvecklingen av höghastighetslösningar och RF- samt mikrovågsapplikationer. Detta har lett till att valet av basmaterial blivit mer komplext och påverkas nu av en rad externa faktorer som är svåra att förutse. Den europeiska industribasen krymper, och endast en leverantör av basmaterial, Isola GmbH, samt en tillverkare av kopparfolie, CircuitFoil, återstår på kontinenten. Produktionen av glasfiberväv har redan flyttat utomlands, vilket ökar trycket på de delar som finns kvar.
I en intervju med Evertiq uttrycker Alexander Ippich på Isola GmbH att läget är kritiskt. ”Vi har fortfarande en europeisk leverantör av basmaterial och en av kopparfolie, men glasfiberväv tillverkas inte längre här”, säger han. Trots att frågan om europeiska leveranskedjor ofta har diskuterats, har den sällan fått konkret genomslag i inköpsbeslut. Historiskt har dessa beslut i stor utsträckning styrts av andra faktorer.
En märkbar förändring är nu på gång. ”Jag ser att OEM-företag i allt större utsträckning faktiskt väljer europeiska leverantörer. Under många år har det beskrivits som bra att göra, men i praktiken har det sällan följts upp”, fortsätter Ippich. Denna förändring drivs inte enbart av var man köper, utan också av varför. Inom sektorer som rymd, flyg och försvar har leveranssäkerhet och långsiktig tillförlitlighet blivit viktigare än tidigare, ibland viktigare än priset.
I dessa segment noteras en tydlig förskjutning. Det handlar om både högprestandamaterial för höghastighets- och RF/mikrovågsapplikationer, liksom standardmaterial som FR4. ”Priset är inte lika avgörande längre”, säger Ippich. Samtidigt blir regelverken allt mer styrande. REACH och den ständigt uppdaterade SVHC-listan påverkar direkt hur material utvecklas och kvalificeras, vilket skapar osäkerhet för industrin.
Ippich påpekar att regelverken gör situationen mer komplex. ”Ett material kan uppfylla kraven idag, men påverkas av nya ämnen som tillkommer vid nästa uppdatering.” Här uppstår en konflikt mellan industriella utvecklingscykler som är långsamma och regelverk som förändras snabbt. ”Att ta fram ett nytt basmaterial och få det UL-godkänt tar tid. Det går inte att snabbt ställa om varje gång SVHC-listan uppdateras”, förklarar han.
Frågan om PFAS är en del av denna utveckling. Det handlar inte bara om att uppfylla krav, utan också om att finna alternativ som klarar prestandakraven i ett materiallandskap under förändring. ”När det gäller PFAS står vi starka. Vi har material som matchar PTFE i prestanda utan att innehålla PFAS”, säger Ippich.
Utmaningen kvarstår om hur mycket av Europas materialekosystem som fortfarande går att bygga vidare på. ”Kompetensen finns fortfarande, så det går att bygga upp igen. Men vi kan inte vänta för länge och riskera att förlora ännu mer”, varnar han. Det kräver att både EU och OEM-företag verkligen använder de europeiska leveranskedjorna.
Även längre ner i värdekedjan märks samma problematik. Europa har fortfarande flera avancerade tillverkare av mönsterkort, men deras framtid hänger i hög grad på var materialen köps. ”Vi har många duktiga tillverkare i Europa, men de behöver också efterfrågan. De kan inte hela tiden ersättas av billigare alternativ i Asien”, avslutar Ippich.
Alexander Ippich kommer att tala på Evertiq Expo i Zürich den 23 april, där han ska diskutera hur prestandakraven, regelverken och leveranskedjorna samspelar i utvecklingen av basmaterial till mönsterkort.