Kalmar – Allvarliga brister i tryggheten för döende patienter på äldreboenden väcker stark kritik. Vårdpersonal rapporterar att personer regelbundet avlider ensamma trots så kallad tät tillsyn, som endast sker var tjugonde minut och ibland med längre intervaller. Flera fall av ensamma dödsfall har nyligen inträffat, vilket väcker oro bland både personal och omsorgstagare.
En undersköterska på ett vård- och omsorgsboende i Kalmar beskriver kraftigt hur verkligheten ser ut i praktiken. Det har funnits tillfällen när tillsyn har pågått med upp till femton minuters intervall, men på grund av arbetsbelastningen och flera samtidiga larm har det ibland tagit över en timme innan hjälp hunnit fram till den döende.
Ingen patient ska behöva dö ensam
Undersköterskans vittnesmål skildrar den svåra balansgången mellan vad som borde vara standard och vad som är möjligt i verkligheten. I ett fall upptäcktes en patient redan avliden när personalen gjorde en extra tillsyn, likväl har andra fått tröst av personal som hann fram i tid för att hålla handen och signalera trygghet vid livets slut.
”Ska det verkligen behöva avgöras av tur om någon dör ensam eller inte?” frågar sig undersköterskan och belyser en djupt mänsklig aspekt av vården som ofta hamnar i skymundan.
Livets slutskede ska vara tryggt – inte slumpmässigt
Flera omsorgstagare har uttryckt att de inte är rädda för att dö, men däremot fruktar att dö ensam utan någon vid sin sida. Trygghet i slutet av livet ska inte vara beroende av personalens tillfälliga tillgänglighet utan en grundläggande rättighet inom vården.
Det finns idag inget krav på vak – alltså någon som sitter hos patienten hela tiden – på äldreboenden i Kalmar, utan täta tillsyner var 20:e minut är den policy som gäller. Men vårdpersonalen vittnar om att detta i praktiken inte alltid är möjligt.
Akut behov av översyn
Saknaden av kontinuerlig närvaro de sista minuterna eller timmarna blir en överhängande risk för att människor dör utan närhet och värdighet. Diskussionen om att införa vak eller förbättra tryggheten för livets slutskede måste tas på allvar och prioriteras på nytt.
Den mänskliga dimensionen bakom siffrorna är påtaglig: ibland är det den enkla gesten att hålla någon i handen och visa att man inte är ensam som betyder allra mest när livet tar slut.
”Trygghet handlar om att någon finns där och visar att du inte är ensam när livet tar slut”, skriver en ledsen undersköterska i en insändare från Kalmar.
Vad händer nu?
Denna vecka har frågan om vak och tillsyn aktualiserats på flera äldreboenden i landet. Myndigheter och vårdleverantörer uppmanas nu att ompröva riktlinjerna för hur säkerställa närvaro vid slutet av livet. Många väntar på konkreta initiativ efter starka vittnesmål om att tryggheten för de döende alltför ofta är en fråga om tur.
Kalmar står i centrum för debatten om värdig vård i livets slutskede. Utvecklingen följs noga av nationella aktörer och anhöriga som vill se en förändring.