Bengt Ohlsson reflekterar över sitt promenerande i USA

Bengt Ohlsson befinner sig i den amerikanska södern och känner en plötslig lust att köpa en halvlitersmugg latte. Han överväger att ta en promenad för att få tag på den.

Ohlsson beskriver hur han på kvällarna förväntansfullt kollar sin stegräknare på telefonen. Om hans fru är i närheten, vill han gärna berätta att han har avverkat en mil. Han ser detta som goda nyheter, vilket ger honom tillåtelse att hoppa över de kroppövningar som många tycks ägna sig åt.

Ohlsson noterar att unga människor tränar på gym i hemlighetsfulla lokaler, och han vänder bort blicken när de joggar förbi. Det slår honom att kvinnor ofta bär åtsittande kläder medan män klär sig mer löst. Han undrar vad detta säger om samhället och varför det alltid tycks vara så.

När träning kommer på tal i sociala sammanhang, skyndar han sig att nämna att han och hunden går en mil om dagen. De som tränar känns ofta tvungna att påpeka att det inte räknas som träning om man inte blir andfådd, vilket han misstänker beror på avundsjuka.

Under sin vistelse i den amerikanska södern har Ohlsson insett att stegräknaren blivit mer en källa till underhållning än stolthet. Medan han går runt i en liten stad med tre tusen invånare, ser han ett Walmart i närheten och bestämmer sig för att handla. Promenaden till affären innebär att korsa parkeringar och motorleder, en upplevelse som kännetecknas av att vara ensammast i ett öde landskap.

Medan han kör runt och lyssnar på radio stöter Ohlsson på olika program, inklusive en kristen station som oavbrutet ber om donationer. Han byter kanal till NPR East, som erbjuder en mer intellektuell upplevelse med inslag om musikens rytm och politik. Ohlsson frågar sig varför programledarna är så generösa med sin tid, men inser att det antagligen handlar om att stödja det goda syftet.

När han återvänder till hotellet längtar han efter den latte han köpte tidigare, som var smaksatt med kanel och marshmallows. Trots att det skulle ta en längre tid att gå dit, hoppar han in i bilen och upptäcker att det känns bekvämt. Nu har han anpassat sig till de omgivande rytmerna.

Väl framme på fiket sitter han med sin latte och observerar andra gäster, och han reflekterar över att hans genomsnittliga dagliga distans numera ligger på tre komma åtta kilometer.

För att läsa fler krönikor av Bengt Ohlsson, besök Dagens Nyheter.