För första gången på över fem decennier planerar USA att skicka fyra personer på en resa mot månen. Christer Fuglesang, den första svensken i rymden, är övertygad om att vi inom en snar framtid kommer att se en svensk astronaut på månen. ”Jag kan inte säga när det kommer att ske, men det kommer definitivt att hända”, säger han.
Uppskjutningen av raketen är schemalagd till tidigast klockan 00.24 på torsdagen, svensk tid. Om allt går enligt planerna kommer tre amerikaner och en kanadensare att skjutas ut i rymden från Kennedy Space Center i Florida, USA. Resan är en del av NASAs månatliga program Artemis, som syftar till att skicka människor till månen för forskningsändamål.
Enligt uppgifter från NASA kommer uppskjutningsfönstret att vara två timmar, men om det skulle uppstå problem finns det ytterligare möjligheter fram till den 6 april. Farkosten ska inte landa på månen, utan syftet är att testa nödvändig teknik för att kunna landa med människor på månen år 2028. Astronauterna Reid Wiseman, Victor Glover, Christina Koch och Jeremy Hansen förväntas vara i farkosten under tio dygn innan uppdraget avslutas.
Christer Fuglesang, som blev den första svensken i rymden i december 2006, delar med sig av sina insikter kring framtida månresor. Han anser att dessa resor kommer att möjliggöra en ökad användning av rymden genom att fler satelliter kan skickas ut. Detta kommer i sin tur att bidra till förbättrad navigation och kommunikation och en djupare förståelse av jorden.
Fuglesang påpekar att byggandet av strukturer på månen kan leda till lägre kostnader för att skicka upp satelliter i rymden. ”Vi lär oss också hur man kan bo på främmande himlakroppar, först på månen och så småningom på Mars”, säger han.
Målet för de kommande månresorna är inte att sätta en flagga på månen, utan programmet är unikt genom sitt internationella samarbete, vilket innebär att fler nationer kommer att kunna delta. ”Vi kommer absolut att se en svensk på månen i framtiden. Jag kan inte säga när det blir, men det kommer att hända inom 10 till 20 år framåt”, förutspår Fuglesang.
Den senaste gången en människa satte sin fot på månen var 1972. Apollo-resorna under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet har gett upphov till många konspirationsteorier, där vissa hävdar att månlandningarna aldrig inträffade. Fuglesang menar att det inte finns något behov av att bemöta dessa teorier, eftersom de helt enkelt inte stämmer. ”Det finns satelliter som kretsar runt månen och tydliga foton därifrån. Dessutom spelar det ingen roll vilken fakta man presenterar, de kommer ändå inte att tro på det”, säger han.
Rymdforskaren Gabriella Stenberg Wieser understryker månen betydelse för livet på jorden och påpekar att dess hypotetiska försvinnande skulle leda till stora problem, bland annat avsaknaden av tidvatten, vilket skulle påverka havsnära miljöer och livet vid kusterna. ”På lång sikt skulle vi inte ha samma stabilisering av jordaxeln”, förklarar hon.