Forskare har gjort betydande framsteg i förståelsen av varför neandertalarna försvann för nästan 40 000 år sedan. Genom att analysera benfragment från ett foster av en neandertalare, som hittades i Sesselfelsgrottan i södra Tyskland, har de kunnat identifiera tecken på ”demografisk stress” som föregick artens utdöende.
Fostret tros ha dött för omkring 55 000 år sedan, och resultaten av studien, som publicerades i Proceedings of the National Academy of Sciences, tyder på att det tillhörde en äldre utvecklingslinje snarare än den som var dominerande när neandertalarna försvann.
Forskarna från Universitetet Tübingen har även analyserat DNA från nio andra neandertalare, vilket indikerar att dessa människor genomgick en genetisk flaskhals för cirka 65 000 år sedan. En sådan flaskhals inträffar när antalet individer i en art kraftigt minskar, vilket leder till en minskad genetisk variation. Detta är just vad som skedde med neandertalarna när inlandsisen expanderade och tvingade dem söderut mot regioner som idag är isfria.
När isen senare drog sig tillbaka, återvände neandertalarna till nya områden i Europa, men med en genetisk sammansättning som var mycket mer homogen än tidigare. Detta ökade deras sårbarhet för plötsliga miljöförändringar, vilket kan ha bidragit till deras ytterligare nedgång.
Enligt Joshua Akey, genetiker vid Princeton University, visar studien att de sista neandertalarna redan led av en demografisk stress innan deras definitiva utrotning. ”Det är slående hur genetiskt lika varandra de sista neandertalarna var,” säger Akey. ”Det tyder på att de var utsatta för påfrestningar innan de försvann.”
De sista kända neandertalarna levde i mörka grottor i södra Spanien, nära det som idag är Gibraltar, innan de försvann för ungefär 32 000 år sedan.