Debatten om Sveriges eventuella deltagande i kärnvapensamarbetet med Frankrike har intensifierats. Tyvärr har diskussionerna i media mest handlat om den påstådda överenskommelsen mellan statsministern och oppositionsledaren, vilket har skymt den centrala frågan om kärnvapen.
När Sverige blev medlem i Nato accepterade vi en militärallians där kärnvapen spelar en central roll. Inträdet i Nato genomfördes hastigt, utan grundlig analys eller debatt, och den svenska neutralitetspolitiken, som har hållit landet utanför krig i över 200 år, har nu fallit i glömska. Detta har framför allt påskyndats av högerkrafter och militarister.
Den svenska fredsrörelsens och Olof Palmes vision om dialog och gemensam säkerhet har blivit åsidosatt. De borgerliga partierna menar att ett franskt kärnvapenparaply skulle öka vår säkerhet, men detta synsätt är djupt missvisande. Faktum är att ett sådant paraply i det långa loppet utgör en dödsdom, inte bara för Sverige, utan för hela planeten.
Det är allmänt känt att ett kärnvapenkrig inte har några vinnare, endast förlorare. Logiken bakom kärnvapenavskräckning leder nödvändigtvis till fortsatt kapprustning. Över 80 år efter andra världskrigets slut är det tydligt att både Europa och världen rör sig i fel riktning, med en eskalering av kapprustning och ökande antal kärnvapen.
Vid slutet av andra världskriget insåg de dåtida europeiska ledarna att nästa stora konflikt skulle bli den sista som mänskligheten upplever. Det var därför fred, samarbete och diplomati prioriterades. Tyvärr verkar denna insikt saknas bland dagens makthavare. Det är dags att återuppta de viktiga samtalen som fördes under det kalla kriget, där kärnvapnens destruktivitet diskuterades på allvar.
Sverige bör ta ledningen i denna viktiga debatt och agera som en stark röst emot kärnvapen och för nedrustning. Gemensam säkerhet är avgörande för mänsklighetens överlevnad och kan enbart uppnås genom kommunikation och avtal, inte genom kärnvapenupprustning.
