I takt med att diskussionen om Sveriges eventuella engagemang i kärnvapensamarbetet med Frankrike intensifieras, har debatten i media tyvärr fokuserat mer på den påstådda överenskommelsen mellan statsministern och oppositionsledaren, snarare än på kärnfrågan om kärnvapen. När Sverige blev medlem i Nato accepterade vi en militärallians som grundar sig på användningen av kärnvapen. Inträdet i Nato genomfördes hastigt, utan djupgående analys eller diskussion, vilket resulterade i ett avsteg från den svenska neutralitetspolitiken som har skyddat oss från krig i över 200 år.
Denna förändring har drivits av högerkrafter och militarister, vilket har lett till att visionerna om fred och dialog, som tidigare förespråkades av fredsrörelsen och Olof Palme, hamnat i skymundan. De borgerliga partierna argumenterar nu för att ett franskt kärnvapenparaply skulle öka vår säkerhet, men faktum är att det är motsatsen. I det långa loppet innebär ett sådant paraply en dödsdom, inte bara för Sverige, utan för hela planeten.
Det är allmänt känt att ett kärnvapenkrig inte har några vinnare, utan enbart förlorare. Logiken bakom kärnvapenavskräckning leder ofrånkomligt till en fortsatt kapprustning. Över åttio år efter andra världskrigets slut är det tydligt att både Europa och världen rör sig i en fel riktning. Kapprustningen eskalerar och antalet kärnvapen ökar.
Vid krigets slut insåg dåtidens europeiska ledare att nästa stora konflikt skulle bli den sista mänskligheten skulle uppleva. Detta var anledningen till att fred, samarbete och diplomati hamnade högst upp på den politiska agendan. Tyvärr saknas denna insikt bland dagens makthavare. Vi anser att de viktiga samtal som fördes under det kalla kriget, där kärnvapnens destruktivitet diskuterades på allvar, bör återupptas.
Sverige bör gå i bräschen för denna debatt och vara en stark röst mot kärnvapen och för nedrustning. Gemensam säkerhet är avgörande för mänsklighetens överlevnad och kan endast uppnås genom kommunikation och avtal, snarare än genom kärnvapenupprustning.
