Oroligheterna i Persiska viken handlar inte bara om olja, utan även om vattenförsörjningen. Om avsaltningsanläggningarna blir mål för attacker kan det få katastrofala konsekvenser för miljontals civila. ”Om Israel och USA medvetet eller av misstag attackerar Irans avsaltningsanläggningar är risken stor att Iran gör detsamma mot Gulfstaterna”, säger Alexander Atarodi, expert på Mellanöstern.
Trots att Gulfstaterna Bahrain, Kuwait, Oman, Qatar, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten ligger vid havet, lider de av brist på sötvatten. Nära 90 procent av deras dricksvatten kommer från omkring 400 avsaltningsanläggningar som finns längs kusterna. Enligt Al-Jazeera är över 60 miljoner människor beroende av dessa anläggningar för sin vattenförsörjning.
Under den pågående konflikten har flera av dessa anläggningar redan skadats. Den 7 mars anklagade Irans utrikesminister Abbas Araghchi USA för att ha attackerat en av anläggningarna på ön Qeshm, vilket ledde till att 30 byar fick sina dricksvattentillgångar påverkas. ”Att attackera Irans infrastruktur är ett farligt drag med allvarliga konsekvenser. USA skapade detta prejudikat, inte Iran”, skrev Araghchi på X. Både USA och Israel har förnekat att de varit involverade i attacken.
Dagen efter rapporterade myndigheter i Bahrain om materiella skador på en av deras avsaltningsanläggningar till följd av en iransk drönarattack, men skadorna påverkade inte vattenförsörjningen, enligt Reuters.
Flera internationella analytiker har varnat för att om de stridande parterna bryter mot tabut att bomba viktiga vattenfaciliteter, kan det leda till en humanitär katastrof. Dessa anläggningar är inte bara infrastruktur; de är livsviktiga för miljontals människors överlevnad. ”Att slå mot dem riskerar att omvandla en militär konfrontation till ett direkt hot mot civilbefolkningens överlevnad”, säger Abdullah Baabood, forskare och Mellanösternexpert, till New York Times.
Ekonomiprofessorn Nader Habibi påpekar att ekonomierna och befolkningens överlevnad i dessa länder starkt beror på att avsaltningsanläggningarna är säkra. Alexander Atarodi, som har besökt flera anläggningar vid Persiska viken, understryker att dessa nationer är djupt beroende av dem. Om konflikten förlängs ökar sannolikheten för attacker mot anläggningarna. Ju färre militära mål som finns kvar i Iran, desto större är risken att Israel och USA av misstag träffar andra mål, som avsaltningsanläggningarna.
Trots att Israel och USA betonar att de inte har civila som mål, har det inträffat. ”Det finns skäl att bli orolig efter att Israel attackerade oljedepåer i Teheran, vilket fick stora hälsokonsekvenser för civila. Det väcker frågan om var gränsen går, att man kan attackera vitala delar i samhällsstrukturen”, avslutar Atarodi.
