Den pågående konflikten i Iran belyser hur USA försvagas av sina egna misstag. I ett svar på de amerikanska och israeliska attackerna har Iran stängt Hormuzsundet för sjötrafik, något som USA uppenbarligen inte hade förutsett.
Donald Trump har länge visat en vilja att driva USA och världen i en oroande riktning. Hans ledarskap präglas av grymhet och ett uppenbart ointresse för andra länders lidande. Under sin första mandatperiod omgärdade han sig dock med personer som kunde dämpa de mest extrema impulserna. Nu har han istället valt att omge sig med individer som inte bara delar hans åsikter utan som också tvekar att motsäga honom.
Denna nya konstellation har lett till en ökad tydlighet kring en annan aspekt av Trumps politik: den djupa inkompetensen. Detta blir extra tydligt i ljuset av hur försvarets nya minister, Pete Hegseth, omedelbart efter tillträdet avskaffade en enhet inom Pentagon som arbetade för att minimera civila förluster vid eventuella militära insatser. Hegseth tycktes se detta arbete som politiskt korrekt trams, vilket resulterade i en amerikansk attack på en iransk flickskola som enligt uppgifter dödade minst 175 personer, främst barn.
Det är uppenbart att den rådande attityden hänger ihop med högerns avståndstagande från experter och intellektuella. Hur ska man annars tolka att USA inte ens övervägde att Iran skulle kunna svara på bombningarna genom att stänga Hormuzsundet? Irans kapacitet att störa denna viktiga sjöled, där en femtedel av världens olja och flytande naturgas transporteras, har diskuterats inom geopolitiska kretsar i många år.
Visst kan man argumentera för att ett stopp av denna trafik kan ses som en acceptabel kostnad i syfte att avsätta ayatollorna, men att inte ens ha detta i åtanke är anmärkningsvärt. Irans attack på oljefartyg och mineringsåtgärder i sundet har nu, som väntat, lett till ett kraftigt stigande oljepris. Denna situation gynnar naturligtvis Vladimir Putin, som är beroende av oljeintäkter för att finansiera sitt imperialistiska krig i Ukraina. Trumps beslut att stoppa sanktionerna mot rysk olja i panik bidrar ytterligare till Putins vinster.
Detta leder oss till en annan central aspekt av Trump-administrationens politik: svaghet. Trots att Trump och Hegseth agerar som karikatyrer av starka män med ett uppblåst ego, liknar de mer klassiska mobbare som enbart vill slå ner andra. I dagsläget får Ryssland hjälp av Iran genom utbyte av information för att kunna rikta offensiver mot amerikanska soldater. Trumps svar på detta är att ge skarpa varningar och enligt hans särskilde sändebud till Ryssland, Steve Witkoff, ska man kunna lita på ryssarnas löften när de säger att de ska sluta med sin verksamhet. Ingen tidigare amerikansk administration skulle ha accepterat en sådan förnedring, än mindre belönat den med avskaffade sanktioner.
