Den erkända författaren Gerda Antti har avlidit, rapporterar Östgöta-Correspondenten. Hon blev 96 år gammal och lämnade efter sig en stor litterär arv som gav en röst åt kvinnor på landsbygden.
Född 1929 i Övertorneå, Norrbotten, debuterade Antti 1961 med diktsamlingen ”Här och nu”. Under 1950-talet flyttade hon till Stockholm och senare till Kisa i Östergötland, där hon bodde med sin man, författaren Walter Ljungquist, fram till hans död 1974.
I en intervju med TV4:s ”Malou efter tio” berättade Antti om sin oväntade väg till författarskapet. ”Jag hade ingen tanke på att bli författare när jag träffade Walter, men vi pratade så mycket,” sa hon. ”Ibland sade han ”Det där kan jag använda”. Men till sist sade jag: ”Det kan jag använda själv!”
Anttis genombrott kom med novellsamlingen ”Inte värre än vanligt” 1977, som belönades med Svenska Dagbladets litteraturpris. Hon skrev inte bara noveller och romaner utan även kåserier och debattartiklar, ofta med glimten i ögat och en skarp ton.
Litteraturvetaren Birgitta Ney beskriver hennes berättande som enkelt och personligt, som om hon skrev direkt till en väninna: ”Titta på det här livet, så kan det också bli.” Antti har ofta skildrat livet på landsbygden, med en humoristisk och insiktsfull blick.
I en kommentar till Dagens Nyheter, uttryckte Ebba Witt-Brattström att Antti gav röst åt landsbygdens kvinnor med ”knaket i själen”. Hennes verk, där hon skildrar kvinnor med självreflektion och humor, har mött en stor och hängiven publik.
Antti skrev en trilogi om lanthandlarhustrun Astrid, med titlar som ”Ett ögonblick i sönder” (1980), ”Jag reder mig nog” (1983) och ”Bara lite roligt…” (1994). År 2004 tilldelades hon Moa-priset för att ha lyft fram landsbygdens ofta förbisedd kvinnor i litteraturen.
Vid en intervju 2009 pratade hon om sitt intresse för trädgårdsskötsel, en annan passion i hennes liv. ”I trädgården är jag helt och fullt närvarande. Från arbetet med tomaterna går jag ganska nöjd, ja, förnöjsam. Men vad glad jag är, när hösten kommer och allt vissnar så jag får gå in och arbeta med att skriva igen!”
Trots att hon flyttade från gården Tomestorp, förblev Antti nyfiken på livet. ”Har man inte livsintresset kvar får man ju till sist så tråkigt så att man bara dör,” sade hon i en hyllningsintervju på sin 90-årsdag.
Gerda Antti lämnar efter sig en rik litterär tradition och en djup påverkan på svensk litteratur.
