Mitt under ett pågående krig har Irans ledarskap beslutat att Mojtaba Khamenei, son till den avlidne ledaren, nu ska ta över som landets högsta ledare. Denna förändring kan riskera att provocera grannländerna till motangrepp, enligt Mohammad Fazlhashemi, expert på Iran och professor i islamisk teologi vid Uppsala universitet.
Under den senaste veckan har både USA och Israel genomfört attacker som har resulterat i betydande förluster inom det iranska ledarskapet och förstört delar av landets redan svaga militära infrastruktur. Många avgörande byggnader har bombats, vilket väcker frågan om Khamenei kan överleva i detta osäkra läge. Med tanke på det underrättelseövertag som både Israel och USA har, verkar utsikterna för honom inte särskilt lovande. En eventuell strategi för att överleva skulle kunna vara att följa exemplet från Hizbollah och deras ledare Hassan Nasrallah, som länge lyckades hålla sig undan offentligheten genom att kommunicera via storbildsskärmar.
Fazlhashemi menar att beslutet att utse Khamenei den yngre inte kom som en överraskning. Han ser det som ett sätt för den iranska ledningen att framstå som stark och oförändrad trots de yttre hoten. ”Med detta beslut vill man visa både USA och Israel att Iran inte viker sig så lätt, trots att många högt uppsatta har dödats,” säger han.
Enligt Fazlhashemi har det funnits olika åsikter inom den iranska ledningen om när det nya högsta ledarskapet borde utses. Tidigare presidenten Hassan Rouhani förespråkade en linje som gick ut på att vänta med utnämningen tills kriget var över. Enligt konstitutionen krävs en fysisk sammankomst av det beslutande expertrådet för att rösta i denna fråga, men under rådande omständigheter har man lyckats åsidosätta denna paragraf.
Det framgår att beslutet om Khamenei den yngre ska ha fattats i konsensus, men det finns en viss kritik mot att detta liknar det arvssystem som den tidigare monarkin kritiserades för. Det finns en lång tradition i Iran av att hålla politik och religion åtskilda. Samtidigt har alla viktiga maktinstanser i Iran officiellt erkänt Khamenei som sin ledare.
Utöver de externa hoten från USA och Israel, finns det även en växande intern kritik mot den politiska doktrinen som tillåter makt att gå i arv. Denna princip var ett av argumenten bakom den iranska revolutionen 1979. Genom att gå från en Khamenei till en annan signalerar man till omvärlden att Iran fortsätter på den inslagna vägen.
Fazlhashemi ställer sig frågan om detta verkligen kommer att påverka kriget i praktiken. ”Hittills har Iran inte lyckats försvara sig, men de har lyckats sprida konflikten till grannländerna”, säger han. Om grannländerna tidigare hade hoppats på en mer moderat och pragmatisk inriktning, verkar dessa förhoppningar nu vara grusade, vilket kan leda till att de överväger att slå tillbaka mot ett försvagat Iran.
