António Lobo Antunes, en av de mest framstående portugisiska författarna, har avlidit i en ålder av 83 år. Hans litterära verk har lämnat ett djupt avtryck, präglat av en kombination av tragik och komik. Anders Cullhed från Dagens Nyheter beskriver honom som en av samtidslitteraturens stora tragikomiker, vars verk formades av de koloniala krigen i Afrika.
I sin roman ”De förrådda” från 1979 ger Lobo Antunes en gripande skildring av det portugisiska kolonialkriget. Genom starka bilder beskriver han hur människor fastnar i ett landskap utan hav, instängda av taggtrådsstängsel och kämpande mot en osynlig fiende. Detta verk är en av de mest kraftfulla kritikerna mot Portugals koloniala förflutna.
Född 1942 som son till en läkare, växte Lobo Antunes upp i en välbärgad familj i Portugal. Efter att ha avslutat sin utbildning inom medicin och psykiatri arbetade han i Angola, vilket han senare skulle bearbeta i sina skrifter. Angolas tumultartade historia och den portugisiska kolonialpolitikens grymhet formade hans perspektiv och litterära stil.
Hans litterära stil präglas av influenser från författare som William Faulkner och Louis-Ferdinand Céline. Med en intensiv och burlesk ton lyckades Lobo Antunes fånga det komplexa i den portugisiska identiteten, både före och efter nejlikerevolutionen 1974. I sin genombrottsroman ”Fado alexandrino” från 1983, skildrar han en natt i Lissabon där fyra män reflekterar över sina liv i en stad som är både vacker och förruttnande.
Lissabon, stadens kulturella och litterära centrum, blev en viktigt plats i hans liv och verk. Trots stadens mörka sidor, som han ofta beskrev, kände han en djup förbindelse till sin hemstad. I en intervju från 1994 uttryckte han att det handlar om en ”hatkärlek” till Lissabon, en plats han alltid skulle återvända till, oavsett dess brister.
Musik hade också en central plats i Lobo Antunes arbete. Han strävade efter att skapa en symfonisk struktur i sina romaner, inspirerad av kompositörer som Bach och Mozart. Denna musikaliska känsla genomsyrar hans prosa och ger en extra dimension till hans berättelser.
Trots sin bortgång kvarstår hans litterära arv starkt. I Sverige finns ett femtontal av hans verk översatta, vilket ger svenska läsare möjlighet att ta del av hans djupa och tankeväckande litteratur. Lobo Antunes lämnar efter sig en rik och komplex lusitansk ödessymfoni, en av de stora tragikomedierna i samtidslitteraturen.