Den tidigare statsministern Sanna Marin delar i sin kommande memoarbok ”Toivo on tekoja” med sig av erfarenheter från sin tid i regeringen och de utmaningar hon ställdes inför. Boken släpps på finska och den svenskpråkiga versionen ”Med mod att leda” kommer att ges ut inom kort.
Marin, som blev statsminister i december 2019, reflekterar över den intensiva medieuppvaktningen som hon fick utstå, där hon stötte på frågor som ibland kändes så absurda att hon trodde hennes ”hjärna skulle smälta”. Hon nämner exempel på frågor som handlade om hennes privata liv under pandemin och skandaler som spred sig genom media.
Under sin tid vid makten var Marin tvungen att hantera flera kriser, inklusive coronapandemin och den förändrade geopolitiska situationen i samband med kriget i Ukraina. Hon beskriver hur den påfrestande arbetsbelastningen ledde till fysiska symptom, där hon bland annat förlorade synen under en period av extrem stress.
Marin tar också upp sina tankar kring Nato och hur hon förändrade sin inställning till medlemskap efter att ha diskuterat detta med statssekreteraren Jari Luoto. Hon avslöjar att hon första gången offentligt ändrade sin åsikt om Nato under ett EU-toppmöte i januari 2021, och att hon planerade hur Socialdemokraterna skulle kunna förbereda sig för en öppen debatt om medlemskapet.
Hon reflekterar över sin egen upplevelse av ensamhet som kvinnlig ledare och erkänner att hon ibland hade svårt att navigera i den politiska miljön och den interna dynamiken inom sitt parti. Marin nämner att hon upplevde sig som en måltavla inom partiet på grund av sin vilja att hålla sig utanför grupperingarna.
När regeringen stod inför en allvarlig kris, där Centerpartiet ställde krav på att balansera ekonomin, använde Marin skvaller som ett verktyg för att lösa situationen. Hon samlade partiet och ställde ett ultimatum, vilket ledde till att krisen avvärjdes.
Marin beskriver också hur hon hanterade uppmärksamheten kring dansvideon som blev viral, och hur detta påverkade hennes liv och arbete som statsminister. Hon upplevde pressen och osäkerheten kring spridningen av rykten och konspirationsteorier som en särskild belastning.
