Jessica funderar över varför hon inte kan återvända till en gammal bantningsmetod istället för att spendera stora summor på moderna behandlingar. Med en önskan om att gå ner 20 kilo reflekterar hon över de kostnader som krävs för bantningsinjektioner, som tar en betydande del av hennes lön.
För att undvika att semestern blir en besvikelse, vänder hon sig till historien och upptäcker den berömda bantningskur som introducerades av William Banting i Kensington 1863. Banting, som själv kämpade med övervikt, vägde 92 kilo vid 1,65 meters längd när han inledde sin viktminskningsresa. Inom ett år hade han lyckats gå ner 23 procent av sin vikt.
Om Jessica skulle följa Bantings diet skulle hennes dagliga kost bestå av bland annat 140 gram av olika typer av kött eller fisk till frukost, en stor kopp te utan mjölk eller socker, samt en liten mängd bröd. Lunchen skulle inkludera mer protein och grönsaker, medan middagen skulle vara liknande med tillägg av vin, vilket Banting rekommenderade.
Dietens alkoholinslag framstår som generöst, vilket gör att det känns lockande att byta ut de kostsamma injektionerna mot en mer traditionell och ekonomisk metod. Banting, som vid 66 års ålder led av fettsot och övervikt, beskriver i sin pamflett hur viktminskningen förbättrade hans livskvalitet. Efter att ha gått ner över tjugo kilo kände han sig så mycket bättre och kunde återigen njuta av livet.
Med en sherry i handen överväger Jessica nu om det skulle vara värt att pröva Bantings metod. Hon avslutar med tanken på att en mer prisvärd och historiskt beprövad diet kanske kan ge samma resultat som dagens dyrbara alternativ.
För mer läsning kan ni ta del av fler kåserier, som Jessica som handlar om hennes upplevelser under en polarexpedition i Norrbotten.
