Under den senaste veckan har debatten om utvisningarna av ungdomar i Sverige intensifierats, i synnerhet efter beslutet där Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet röstade för att stoppa de så kallade tonårsutvisningarna. Socialdemokraterna, ledda av Magdalena Andersson, valde att inte stödja förslaget, trots Anderssons uttalande om att det är ”orimligt” att personer som har bott i Sverige under en längre tid utvisas.
Det som tidigare handlade om statistik och siffror har nu blivit en fråga som berör många svenskar på ett mer personligt plan. Utvisningarna drabbar individer som kan vara ens grannar, vänner eller kollegor. Många upplever att den strama migrationspolitiken som partiet har investerat så mycket i, nu istället leder till att de stänger ute sina egna väljare och medlemmar.
Specialistläkaren Davood Javid uttrycker sin oro i Dagens Nyheter. Han berättar att han inte längre kan rekommendera Sverige som arbetsland för sina kollegor utomlands, trots att landet är i stort behov av deras kompetens. Javid framhäver hur oron växer bland kollegor med utländsk bakgrund som redan arbetar i Sverige, och att många har byggt sina liv här och bidragit till vården under flera år.
Javid påpekar att en ökad osäkerhet i det politiska klimatet inte bara väcker frågor om barnens framtid utan även om den egna långsiktiga tryggheten. I ett klimat där Socialdemokraterna inte längre verkar kunna protestera mot den politik som leder till förlust av arbetskraft och kompetens, ställs även relationer mellan människor på spel.
Det största oppositionspartiet i Sverige tycks inte kunna hantera den politik som påverkar såväl samhällsekonomin som de personliga relationerna. Utvisningarna berör inte bara individer utan hotar även att underminera den sociala sammanhållningen i samhället. Det är en situation som kräver ett omedelbart och medvetet svar från politikerna.
