I veckan godkände Europaparlamentet en förändring av lagstiftningen som tillåter att asylsökande som anländer till ett EU-land kan överföras till andra länder där de saknar tidigare kopplingar. Denna nya regel innebär att kravet på en koppling mellan den sökande och det land dit de överförs tas bort, vilket möjliggör att personer kan flyttas till länder de aldrig har besökt innan deras asylansökningar behandlas.
Samtidigt godkändes en första lista över så kallade ”säkra ursprungsländer”. Beslutet fattades under en omröstning i tisdags och resulterade i 396 röster för, 226 emot och 30 nedlagda röster. Den tyska parlamentsledamoten Lena Dúpont framhöll att detta kommer att ge EU:s medlemsstater möjlighet att utnyttja samarbetet med tredjeländer på ett mer effektivt sätt än tidigare.
Den nya EU-förordningen innebär att asylsökande kan överföras till nästan vilket land som helst i världen, förutsatt att det finns ett avtal med en EU-stat och att det aktuella landet bedöms som ”säkert”. Detta betyder att en person som söker skydd ska behandlas enligt ”internationella standarder”. Det är dock viktigt att notera att denna bestämmelse inte gäller för ensamkommande minderåriga.
Ändringen har mött kritik från det socialdemokratiska partiet, vars ledamöter röstade emot förslaget. Kritiker har varnat för att detta kan utgöra ett hot mot den europeiska asylrätten. Samtidigt ser Sverigedemokraternas EU-parlamentsledamot Charlie Weimers beslutet som en viktig seger för att motverka asylshopping och möjliggöra snabbare avvisningar av asylsökande.
Den nya listan över ”säkra ursprungsländer” omfattar länder som Bangladesh, Colombia, Egypten, Indien, Kosovo, Marocko och Tunisien, samt alla EU-kandidatländer utom Ukraina. Beslutet syftar till att påskynda asylprocessen i Europa, där ansökningar från medborgare i dessa länder kommer att bedömas genom snabbförfaranden.
Det är tydligt att de nya reglerna kommer att förändra hur EU hanterar migrationsfrågor och att de kan leda till ytterligare överenskommelser mellan EU-länder och externa regeringar, liknande de avtal som tidigare har diskuterats mellan Storbritannien och Rwanda samt mellan Italien och Albanien.
