Robotar är på väg att bli en integrerad del av vår vardag, där de förväntas utföra uppgifter som städning, matlagning, personlig träning och, i en mer kontroversiell aspekt, ta hand om äldre personer. Tekniken utvecklas i en rasande takt, men frågan kvarstår: Kan robotarna verkligen lösa problemen inom äldreomsorgen, eller riskerar de att förvärra situationen?
I ett laboratorium i nordvästra London arbetar tre svarta metallhänder med en skrämmande precision. Dessa robotar, utvecklade av Shadow Robot, har både fingrar och leder liknande våra egna, och syftet är att bli en stor hjälp i hemmet. Grundaren Rich Walker beskriver sin vision som att skapa ”den hjälpsamma roboten” som förbättrar livskvaliteten genom att ta hand om praktiska sysslor.
Bakgrunden till dessa innovationer är en alltmer påtaglig kris inom äldreomsorgen. I Storbritannien finns det en brist på över 130 000 vårdanställda, vilket lämnar många äldre med ouppfyllda vårdbehov. Den snabba ökningen av personer över 65 år känns även i Sverige, vilket har lett till miljardinvesteringar i robotteknologi för vård och omsorg.
Japan är ett av de länder som tidigt har implementerat robotar i äldreomsorgen. Flera modeller, såsom HUG, en avancerad gåstol, och Paro, en mjuk sälrobot som ter sig lugnande för demenssjuka, har testats. Förväntningarna har varit höga, men resultaten har varit blandade. Vårdpersonal har rapporterat att robotarna kräver konstant underhåll och kan skapa merarbete snarare än att underlätta.
Professor Praminda Caleb-Solly vid University of Nottingham arbetar för att förstå vad äldre människor faktiskt vill ha i sina liv. Genom nätverket Emergence samlar hon forskare och företag för att ta reda på vad som är praktiskt och användbart när det kommer till robotar i vården. Behovet av robotar som kan kommunicera och anpassa sig till individers specifika krav är centralt.
Det finns också en efterfrågan på robotar med mänsklig fingerfärdighet. Shadow Robots metallhand, som är utrustad med över 100 sensorer, har redan visat sin förmåga att lösa Rubiks kub, men att genomföra mer delikata uppgifter är fortfarande en utmaning. Forskare såsom Jenny Read studerar djurs rörelsemönster för att skapa mer följsamma och effektiva robotar.
Trots de tekniska framstegen finns det en oro för att robotar kan leda till ytterligare effektiviseringar och nedskärningar inom vården. Dr. James Wright, som har studerat robotexperiment i Japan, varnar för att ifall robotar införs enbart för att spara kostnader, kan det resultera i standardiserade boenden där personalen får mindre tid för mänsklig kontakt.
I Sverige pågår liknande diskussioner. Forskare vid Umeå universitet anser att robotar kommer att bli nödvändiga i äldreomsorgen inom en snar framtid för att hantera den demografiska obalansen. Ordförande för Vårdförbundet, Sineva Ribeiro, ser både möjligheter och gränser, och betonar att den mänskliga kontakten måste bevaras.
Robotar är på väg att bli en del av vårt samhälle oavsett våra känslor kring det. De kan potentiellt erbjuda lösningar på den pressade välfärden, men de kan också symbolisera ett samhälle som prioriterar maskiner framför människor. En fråga kvarstår: Om robotarna tar över äldreomsorgen, vem kommer då att finansiera välfärden som de oförändrade robotarna inte bidrar till?
