I Sverige har det blivit en vedertagen uppfattning att svartsjuka, våld och kontroll är typiska manliga karaktärsdrag. Denna berättelse, som upprepas i olika sammanhang, har skapat en bekväm men felaktig bild av manlighet. Det finns en blinda fläck i den svenska diskussionen kring relationer och våld, där män sällan får synas som offer.
Författaren Jonas Andersson, som aldrig har upplevt svartsjuka eller utövat kontroll i sina relationer, delar sin erfarenhet av att ha blivit utsatt för svartsjuka av en tidigare partner. Han påpekar att män i offentliga kampanjer ofta porträtteras som potentiella förövare snarare än som individer med egna upplevelser.
Trots att många män lever med psykisk press och ibland till och med fysiskt våld från kvinnor, förblir deras berättelser i skymundan. Enligt Magnus Falkman, ordförande i nätverket Mansfrid, visar statistik att kvinnor rapporterar högre nivåer av utsatthet, men när frågan ställs om vem som faktiskt utövat våld, svarar fler kvinnor än män ja. Denna snedvridna bild bidrar till en offentlig diskurs som sällan erkänner kvinnligt våld.
Andersson ifrågasätter den ideologiska vinklingen i hur vi ser på våld i relationer. När unga män blir stämplade som förövare utan att deras upplevelser tas på allvar, skapas en kultur där mäns känslor och sårbarheter blir osynliga. Istället för att främja jämlikhet, bidrar detta till en kollektiv skuldkänsla bland män.
Trots att Andersson och många andra män inte känner igen sig i den rådande bilden av manlighet, finns det få plattformar som ger röst åt deras perspektiv. Medan kvinnor får stöd och resurser, filtreras männens utsatthet bort i den offentliga diskursen.
Det är en utmaning att bryta den pågående cykeln av att se män som förövare och kvinnor som offer. Samhället måste börja förstå dessa relationella problem som komplexa och ömsesidiga, snarare än att reducera dem till flickor och pojkar, makt och ideologi.
Andersson avslutar med att påpeka att verkligheten är mer symmetrisk än vad den offentliga diskursen låter påskina. Det verkliga hotet ligger inte i svartsjuka, utan snarare i ett samhälle som vägrar erkänna verkligheten när den inte passar in i det rådande narrativet.
