Jonathan Georgy, 32, har vänt mörkret och valde livet – trots att han tidigare försökte ta sitt eget liv. Han är en av de 1 500 personer som varje år drabbas av svåra självmordstankar i Sverige, där fler än två tredjedelar är män. Men till skillnad från många andra har Jonathan valt att fortsätta kämpa, trots svåra år och kritik mot svensk psykisk vård.
Jonathan tvekade inför livet – men fann kraft att bryta tystnaden
Jonathan bär fortfarande med sig avskedsbrevet från i somras, när hans hopp var som allra svagast. Brevet skulle ha varit hans sista kommunikation till nära och kära, men istället blev det startpunkten för en ny väg. Under intervjun växlar hans ansikte mellan styrka och sårbarhet när han berättar om kampen att öppna sig och bryta skamtabun kring psykisk ohälsa.
– Att prata om det här är det viktigaste, säger Jonathan Georgy. ”Att inte prata om det är livsfarligt”, betonar han med känsla.
Över 20 år av mörker och misslyckad hjälp
Jonathan har levt med depression och självmordstankar ända sedan tidiga tonåren. Som 12-åring försökte han ta sitt liv två gånger. Efter andra gångens försök sattes han i kontakt med BUP och psykologer, men han upplevde att han inte blev tagen på allvar. – ”Jag fick en känsla av att jag inte fick må dåligt”, minns han.
I tonåren dolde han psykisk smärta bakom en fasad för att inte bli stämplad som ”konstig” eller ”deprimerad”. Skammen var stor, inte bara för honom själv utan också i hur han blev bemött av omgivningen. Det fanns ingen riktig hjälp och han försökte helt enkelt ”spela glad” för att passa in.
Det misslyckade bemötandet i vården kritiseras hårt
Under vuxenlivet har Jonathan upprepade gånger sökt hjälp – från vårdcentral till psykakut och psykologer. Men bemötandet är enligt honom ”under all kritik”. Han berättar om desperata besök på psykakuten där han ofta möts av frågan ”Hur mår du NU?” – när den akuta krisen redan gått över.
Trots allvarliga självmordstankar har han flera gånger hänvisats till vårdcentralen med veckors väntetid eller fått löften om akuttider som aldrig infrias. Uppföljningar uteblir och ansvaret läggs på patienten att själv navigera i en krånglig vårdkedja.
”Vi pratar om liv och död. Istället för hjälp flyttar man över ansvaret på patienten. Det trycker bara ner mig ännu mer” – Jonathan Georgy
Vänskap och modighet öppnade dörren till livskraft
En avgörande förändring för Jonathan kom när han mötte en vän som verkligen såg honom, utan att döma. Hon uppmuntrade honom att våga öppna sig och söka hjälp på riktigt. – ”Hon såg när jag höll upp en fasad och när det var den riktiga jag”, berättar han.
– Jag hade alltid tänkt att någon annan skulle göra det åt mig, men det var jag själv som behövde ta tag i det, tillägger han.
Jonathan understryker att smärtan bara kan försvinna om man vågar prata om den och slutar gömma sig bakom spelade roller. Han vill också bryta med den traditionella synen på maskulinitet där män inte får visa känslor. – ”Att visa känslor är manligt”, säger han och vill inspirera fler män att våga öppna sig.
Viktiga hjälpnummer vid psykisk kris och självmordstankar
Jonathan betonar vikten av att söka hjälp och delar följande nationella stödresurser för den som mår dåligt eller har självmordstankar:
- Nationell stödlinje för psykisk hälsa och suicidprevention, telefon 90390
- Stödlinje för personer med självmordstankar, telefon 90101, öppen dygnet runt, chatt finns
- Sjukvårdsrådgivning via 1177
- Akut hjälp, 112 (dygnet runt, särskilt 21-06)
- Barn och unga upp till 25 år kan nå expertstöd via dedikerade nummer och chatttjänster
Jonathan är fortfarande i början av sin resa att återfinna sig själv och sin plats i livet. Men han hoppas att hans berättelse ska inspirera fler att våga prata och söka hjälp innan det är för sent.
Det svenska samhället står inför en utmaning att förbättra psykisk vård och bemötande, särskilt för unga och män, där självmorden är överrepresenterade. Jonathan Georgys berättelse är en kraftfull påminnelse om att bakom varje siffra finns en människa i desperat behov av stöd och förståelse.
