I en intervju med finanstidningen Di Weekend diskuterade Benjamin Dousa, Sveriges bistånds- och utrikeshandelsminister, bland annat sina personliga ekonomiska tankar och utmaningarna med att kombinera ministeruppdraget med livet som småbarnsfar. Dousa, som redan vid tolv års ålder köpte sin första aktie, uttryckte ett starkt intresse för ekonomi.
Vid 33 års ålder uppger han att han har en fondportfölj värd 4 miljoner kronor. Dousa betonade vikten av att ha en ekonomisk buffert, vilket han kallar sina ”fuck off-pengar”. Han menar att detta ger honom en trygghet i situationer där han skulle behöva avbryta sin politiska karriär, vilket väcker frågor om hans syn på social trygghet i Sverige.
Hans uttalande signalerar en uppfattning om att trygghet är något man själv måste skapa snarare än något som kollektivt byggs upp i samhället. I en svensk välfärdsmodell har staten historiskt varit en garant för att människor har möjlighet att säga ”fuck off” till oönskade situationer, oavsett om det handlar om dåliga jobb eller destruktiva relationer. Dousas uttalande tyder på en förändring där väldfärdsstaten ersätts av privata lösningar.
Det underliggande budskapet i hans kommentarer kan uppfattas som att om man inte har råd att vara trygg, så är det ens eget fel. Detta väcker oro, eftersom många svenskar knappt har möjlighet att spara och bygga upp en sådan ekonomisk buffert. Dousas inställning kan ses som en avvikelse från den solidariska välfärd som många hoppas på.
Magdalena Andersson har tidigare nämnt att ”Sverige måste bli mer som Sverige igen”, och det är att hoppas att hon syftar på att återupprätta en solidariskt fungerande välfärdsstat. I kommande val måste S ta striden för att säkerställa att människors frihet inte blir en klassfråga.
Som Dousas uttalande visar, finns det skäl att ifrågasätta vilken typ av samhälle vi vill ha och hur vi definierar trygghet och frihet i vårt samhälle.
