Efter höstens val har Socialdemokraterna lovat att genomföra tvångsblandning av befolkningen i harmoniska och välfungerande områden. Enligt en forskare kommer denna strategi inte att åtgärda segregationen.
Stadsdelen Smedslätten i Västerort, som är en del av Bromma trädgårdsstad, har fått i uppdrag av det röda-gröna styret att bygga fler hyresbostäder. Initialt motiverades detta med att minska segregationen, men det har senare framkommit att syftet också handlar om att skapa bostäder för dem i området som inte längre orkar ta hand om villaträdgården.
Martin Grander, docent i urbana studier vid Malmö universitet, uttrycker förvåning över att frågor som bostadsbyggande och integration plötsligt blivit centrala i den politiska debatten. Han menar att detta kan bero på att Sverigedemokraterna har lyft fram begreppet ”tvångsblandning”, något som socialdemokratiska företrädare själva har erkänt.
Grander påpekar att den tvångsblandning som efterfrågas i välbärgade områden som Smedslätten inte kommer att ge den effekt politikerna hoppas på. Kostnaderna för att bygga hyresbostäder är höga, vilket i sin tur leder till att hyrorna blir oöverkomliga för många. Detta resulterar i att endast personer med vissa inkomster har råd att bo där.
Han framhåller att segregation har andra drivkrafter, främst ökande inkomstskillnader. Människor lever i sina egna bubblor och möts inte i vardagen. Grander säger: ”Det enda möjliga är att man ser andra människor som är olika en själv. Och det kan förstås vara positivt.”
För att effektivt bekämpa segregationen krävs andra åtgärder, som att bygga en social infrastruktur där barn kan mötas, exempelvis i skolor.
Det treåriga forskningsprojektet JÄMBO vid Malmö universitet syftar till att utveckla en innovativ modell för strategisk planering av bostadsbyggande för att minska segregation i och mellan kommuner. Grander förklarar att fokus kommer att ligga på hur kommuner och regioner hanterar bostadsplanering, och att man ska undersöka de underlag som används för strategier.
Som förebild nämns Malmö och det kommunala bolaget MKB, som anses ha lyckats med att sprida olika upplåtelseformer över stadsdelarna. Områden som Lindängen och Limhamns sjöstad har dock inte utvecklats på ett tillfredsställande sätt, med rapporter om problematiska förhållanden.
Grander avslutar med att konstatera att det inte är tillräckligt med enbart hyresbostäder eller bostadsrätter för att lösa segregationen. Det handlar snarare om att placera rätt bostäder på rätt platser.
