Förvaltningsrätten i Malmö har underkänt Kävlinge kommuns beslut att neka en 84-årig kvinna möjligheten till utevistelse och promenader via hemtjänsten. Kommunens bedömning var att denna insats inte ansågs ingå i en skälig levnadsnivå.
Beslutet, som fattades av omsorgsnämnden i november 2025, innebar ett delvis avslag på kvinnans ansökan om stödinsatser. Nämnden motiverade sin ståndpunkt med att kvinnan bor i ett trygghetsboende och har tillgång till aktiviteter på plats, samt att hon ibland promenerar med anhöriga och en volontär.
Kvinnan valde att överklaga beslutet och framhöll att hennes omfattande fysiska funktionsnedsättningar efter en stroke gör att hon inte kan ta sig ut på egen hand. Hon betonade att hon är helt beroende av stöd för att lämna sin bostad och att anhöriga inte kan garantera en regelbunden utevistelse. Enligt hennes synpunkt riskerade kommunens beslut att leda till isolering i hemmet, vilket rapporterades av Bulletin.
I sin dom konstaterade förvaltningsrätten att möjligheten till utevistelse kan omfattas av kommunens ansvar enligt socialtjänstlagen. Domstolen underströk att bedömningen av skälig levnadsnivå alltid måste göras utifrån individens specifika förutsättningar.
Promenader och utevistelse bedöms som av stor vikt för både fysisk och psykisk hälsa, vilket innebär att kommunen inte hade rätt att avslå insatsen med hänvisning till generella principer om skälig levnadsnivå.
Dessutom framgick det av domen att stöd inte kan nekas enbart för att anhöriga eller frivilliga ibland erbjuder hjälp. Med tanke på kvinnans ålder, hälsotillstånd och boendesituation fastställde domstolen att hon har rätt till utevistelse genom hemtjänsten för att säkerställas skäliga levnadsförhållanden.
Detta fall understryker vikten av att kommuner tar sitt ansvar på allvar när det gäller att tillhandahålla nödvändiga stödinsatser för äldre, så att deras livskvalitet och sociala välbefinnande kan upprätthållas.
