I Ukraina har kriget tvingat många äldre att börja om på platser de aldrig valt. Det är ofta de äldsta som dröjer sig kvar i sina hem, trots att situationen blivit ohållbar. Eleonora, 95 år, är ett exempel på detta. Hon flydde till Sverige, men kände sig aldrig hemma där och återvände till Mykolajiv efter tre månader.
Eleonora bor i en enrummare i Mykolajiv, en stad som har blivit en skådeplats för krigets grymheter. ”Den första tiden efter invasionen var hemsk. Vi hade konstant beskjutning och inget vatten,” berättar hon. Hennes son, Yurii, lockade henne att fly till Sverige, där hon mötte vänlighet men också en känsla av utanförskap.
Trots att hon fick hjälp och stöd, längtade hon efter sitt hem. ”Jag förstod inte språket och kunde inte följa nyheterna. Jag kände mig förlorad,” säger hon. När vattnet återvände till Mykolajiv bestämde hon sig för att åka hem, även om hon svimmade på busshållplatsen och hamnade på sjukhus. Vid hemkomsten möttes hon av sin hyresvärd som gav henne en tårta och rosor.
Mykolajiv, med sina floder och parker, är för Eleonora mer än bara en plats. ”Det är min stad. Jag har alltid haft mitt hem här. Jag har arbetat som ingenjör och har många minnen av staden,” berättar hon och beskriver hur Rysslands anfall chockade henne och många andra. ”Det är obegripligt att våra bröder attackerar oss,” säger hon, med sorg i rösten.
Halyna Poljakova, ordförande för den frivilliga organisationen Turbota pro Litnih v Ukraini, berättar om hur kvinnor, som ofta är mer utsatta, också är bättre på att skapa nätverk och ta hand om sig själva. ”Vi måste hjälpa dem som blir kvar, men vi kan inte tvinga dem att evakuera,” säger hon. Organisationen fokuserar på att ge grundläggande behov som mat och kläder till de som är kvar i frontnära områden.
Oleksandra, 85 år, och Halyna, 75 år, har också blivit vänner genom Help Age International. Oleksandra har bott i Stryj sedan februari 2023. ”Jag gråter om nätterna och tänker på Pokrovsk, där jag bodde i över 60 år,” berättar hon. ”Staden är raserad, och jag vet inte om det finns något att återvända till.” Hon beskriver hur kriget har förstört allt i hennes hemstad.
Valentyna, 80 år, bor med sin dotter och barnbarn i en liten lägenhet. Hon har svårt att gå på grund av diabetes och förflyttar sig med hjälp av armarna. Natalia, 66 år, besöker henne regelbundet. ”Vi skrattar tillsammans, för vi behöver det mitt i eländet,” säger Valentyna. Hon minns hur hon arbetade med barn innan kriget förändrade allt. ”Ibland gråter vi när vi minns platser som betytt mycket,” tillägger Natalia.
Kriget har skapat en svår situation för de äldre i Ukraina, där många har förlorat sina hem och sin trygghet. Organisationer som Help Age International och Turbota pro Litnih v Ukraini spelar en viktig roll i att stödja dessa sårbara grupper.
