Att bli vuxen är en process som gäller både individer och nationer. Det finns en parallell mellan de krav som ställs på föräldrar att uppfostra sina barn och den politiska mognad som behövs hos våra ledare i Europa. Många av dessa ledare agerar som bortskämda tonåringar som vägrar ta ansvar för viktiga frågor som försvar, ekonomi och energiförsörjning.
Ur detta perspektiv kan Donald Trump ses som en obekväm men nödvändig förälder. Trots sin tuffa stil påpekar han det som Europa inte vill men verkligen behöver höra. Föräldrar i dagens samhälle känner igen sig i kampen att förbereda sina barn för vuxenlivet, där kraven på ansvar och självständighet ökar.
Som många vet kan det vara utmanande när barn bor hemma för länge och kanske blivit lite bortskämda. De måste lära sig att ta ansvar, städa sina rum, laga mat och hantera sin ekonomi. Att få dem att skaffa jobb och flytta hemifrån är inte alltid enkelt, särskilt i områden där bostadsbrist råder.
Barnen kan uppfatta föräldrar som jobbiga när de ställer krav, men i efterhand inser de ofta hur viktiga dessa lärdomar har varit. Detta gäller även på en global nivå. Pappa Trump bryr sig om sina ”barn” i Europa och är orolig över hur våra ledare beter sig.
Det är därför avgörande att de europeiska ledarna börjar ta ansvar för vårt försvar, vår självförsörjning och vår ekonomi. Det handlar också om att stoppa den så kallade MENA-invasionen, som hotar att förändra Europas kulturella landskap. En stabil och fossilfri energiförsörjning, inklusive kärnkraft, är nödvändig för att hantera framtida energibehov.
Ledarna verkar ofta vara fast i idealistiska visioner som inte har någon grund i verkligheten. Trump har upprepade gånger framfört dessa synpunkter, likaså hans nära ally JD Vance. Hur reagerar våra ledare på detta? Med förvåning, motstånd och ibland schock, vilket visar på en omogenhet liknande den hos det mest bortskämda barnet.
Trots Trumps ibland hårda framtoning har han rätt i sak. Hans budskap är viktigt, och även om han kan vara direkt och ibland provocerande, agerar han i grunden som en bra förälder för Europa. Visserligen kan man ifrågasätta hans åsikter i vissa detaljer, men övergripande bidrar han till en viktig diskussion om ansvar och mognad i vår tid.
Det är dags för Europas ledare att växa upp och ta sitt ansvar för framtiden.
